Jobbat hemma och fått årets AHA-upplevelse!

Idag var jag på jobbet på förmiddagen innan jag åkte hem för att fortsätta jobba och ta emot sotaren som skulle göra brandskyddskontroll.

Himla smidigt att jobba hemifrån. Allting funkade på första försöket och jag lyckades få tillgång till alla mappar och program som jag behövde. Dessutom får man ju så jäkla mycket jobb när man slipper bli störd av att det smäller i dörrar och springer folk förbi och snackar i tid och otid.

Dock var det en som försvårade arbetet något... Nämligen Selma som tyckte att Matte var jättetråkig som bara satt hemma och jobbade och inte ägnade sig åt henne. Så hon lade först huvudet på tangentbordet och skrev lite konstiga grejer i ett dokument som jag höll på med. Sedan när jag skulle gå och hämta en frukt i köket sprang hon fram till vår dammsugar-robot, tryckte till den med tassen så att den gick igång och då kunde hon ju låtsas att hon var arg på den för att fånga min uppmärksamhet:)




När jag hade jobbat klart gick vi ut och tog in hästarna och sedan bytte jag om till löparkläder. Skulle väl egentligen sprungit med GIF-tjejerna idag, men jag kände mig lite osäker på formen efter helgens lopp, så jag bestämde mig för att springa med Selma istället. Hon hade dessutom blivit galen om hon inte hade fått följa med!

Innan jag stack ut läste jag lite bloggar och fastnade för ett inlägg som Anna skrivit om löpteknik där hon nämnde att man ska springa höftbrett med fötterna. Det har jag aldrig hört talas om tidigare, trots att jag både läst på och hört en hel del om löpteknik förut! Så jag testade och plötsligt, efter 4 års regelbunden löpning föll allting på plats!

Självklart är det mycket lättare att springa med fötterna höftbrett! Man får bättre balans, man slipper sparka sig själv på insidan av benen/fötterna. Jag upptäckte att jag alltid har både gått och sprungit i "fotomodell-stil" med fötterna framför varandra tätt ihop. Tro fasen att det har varit svårt att springa snabbt och att det har gjort ont på olika ställen i kroppen!

Plötsligt kunde jag springa 1000m-intervaller i 5-minuterstempo i motvind och uppförslut utan att bli helt slut! 6 intervaller blev det. De fyra första strax över 5 minuter och de två sista (som gick i lätt nedförslut) på 4:45! Ojojoj! Och jag fick inte ont i vaderna! Och jag kände ingen stelhet mellan skulderbladen! Det var även mycket lättare att hålla en bra hållning genom hela intervallerna.

Jag körde 2-minuters gångvila mellan varje intervall och kände att jag hade kunnat springa ett par till efter den sista. Men Selma var rätt sliten och jag ville avsluta när det gick som bäst. Sedan höll jag 6-minuters-tempo på nerjoggen hela banvallen i uppförslut utan att bli särskilt andfådd! Vilket pass! Helt otroligt! Det var verkligen årets AHA-upplevelse! Tänk vad en enda lite detalj kan göra skillnad!

Nu känns det som att jag när som helst skulle kunna springa hur långt som helst. Det ska bli riktigt kul att springa långpass på söndag. Grimeton runt står på planeringen och det är ca 16 km. Nu är det dags att öka fram mot Göteborgsvarvet. Bara två månader kvar!