Runner's high!

Idag gav jag mig ut på en löprunda, tillsammans med Selma, med intentionen att springa lite lugnt ungefär 7 km. Favoritrundan var planerad. Jag kom iväg redan strax efter fem och numera är det ju ljust en bra bit efter kl 18, så jag hämtade aldrig reflexvästen och tog inte på mig pannlampan. Det skulle ju vara ljust när jag kom hem. Jag tog bara på mig två benrflexer.

Redan när jag kom till Obhult, efter ca 1,5 km ändrade jag planen och jag blev sugen på att springa lite i skogen. Det var ju ett tag sedan sist. Så jag drog förbi grushålan och sprang bort till Flähult, där jag sprang upp på banvallen. Där sprang jag en liten sträcka mot Åkulla innan jag genade genom skogen och kom ut i sista delen av Axelidbacken. Det gick uppför en hel del där! Men det kändes ändå ok att springa, även om det gick långsamt.

Ovanför Axelidbacken tog jag till höger och sprang genom skogen till Obbhult. Det var fortfarande tillräckligt ljust för att det skulle gå bra att springa bland stenar och djupa hjulspår. Jag hade en väldigt lätt och skön känsla i kroppen. Det var lättsprunget idag, helt enkelt.

Jag sprang vidare från Obbhult till Linnarp och när jag kom till Linnarp funderade jag på om jag inte skulle ta och springa lite till, så det gjorde jag. Jag sprang ner på banvallen och följde den ner mot Rolfstorps stationssamhälle ut på Tvååkersvägen och tillbaka på Linnarp-vägen.

Jag sprang faktiskt på rätt bra, andningen var lätt, jag var bara lätt andfådd trots att jag ett tag sprang strax under 6-minuterstempo. På Linnarpsvägen fick jag tillbaka den motvind jag hade haft i början av rundan, men inte ens det kunde få det att kännas jobbigt. Jag bara sprang på.

Vid det här laget hade det blivit mörkt, men när ögonen får vänja sig gradvis vid mörkret upptäcker man att det faktiskt inte alls är så mörkt som man tror. Det gick alldeles utmärkt att springa utan pannlampa, jag såg precis så mycket som jag behövde för att kunna springa.

Inte ens sista helvetesbacken hem kunde stoppa mig idag, det var bara till att fortsätta springa. Jag hade runner's high hela vägen och jag tror nästan aldrig att jag har upplevt det så lätt att springa någon gång! Det var bara helt underbart! Jag hade nog kunnat springa några km till, men jag kom ju hem, så då fick jag ju sluta. Nästan 13,5 km fick jag ihop och vi var ute i 1 timme och 20 minuter. Helt fantastiskt!

Det är sådana här rundor som får alla slitsamma rundor att vara värda besväret! Ren löparglädje!