Igår bestämde jag mig för att ta ut lite flex på morgonen och ta med mig Selma ut på en löprunda. När jag vaknade i morse ösregnade det. Regn är dock inget som får mig att låta bli att springa, så jag släppte ut hästarna, tryckte i mig en banan och tog med mig en lycklig hund ut!
 |
| Wieehooo! Älskar att springa! |
Hon var dock lite sur över att behöva ha reflexvästen på sig, men det var mörkt och jag ville att vi skulle synas båda två. När vi kom ut regnade det horisontellt rakt in i ögonen. Det var inget mysväder precis. Jag kände mig lite smågalen som gav mig ut:) Men vi sprang iväg längs banvallen, där det var fullt av vattenpölar, så skorna blev snabbt blöta. Vi sprang vidare in på Linnarpsvägen och planen var att springa runt Linnarp. Men när jag kom till vägen som går rakt hem hade jag ingen energi kvar i kroppen och då tyckte jag det var bättre att ta mig hem. 5,5 km fick vi ihop, vilket är bättre än noll.
Ironiskt nog var det riktigt fint väder när jag kom hem från jobbet och solen orkade nästan igenom molnen. Så hade jag väntat så hade det blivit betydligt trevligare att springa. Men ibland måste man vara lite galen! Livet blir roligare då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar