Hinnagården: Vecka så långt

Ännu en vecka denna sommar börjar gå mot sitt slut. Vart tar tiden vägen???

Veckan började inte jättebra. Jag kände mig otroligt trött när jag vaknade i måndags, men jag tog mig ändå upp ur sängen när klockan ringde kl 05:30 för att springa en runda med hundarna. Det var tungt att springa och det kändes rätt motigt. Dessutom lyckades jag snubbla och springa omkull. Jag landade på höger höft, skapade höger knä och höger underarm. Fick jord överallt. Det var inte så farligt, jag kunde ju springa vidare, men jag lade ut en bild på Insta och Facebook och fick massor av kommentarer. Som om jag hade skadat mi ordentligt. Så farligt var det ju inte. Men kul att folk är så omtänksamma... Jag kände mig mest klantig...

Jordig arm

I måndags hade jag tänkt att rida Kalle, men jag var så trött efter jobbet att jag gick och lade mig i sängen vid sju-tiden, låg och kollade lite på Youtube och Viafree innan jag somnade strax efter klockan åtta. Jag vaknade inte förrän klockan ringde vid halv sju!

Jag kände mig trots det inte jättepigg i tisdags, men gick i alla fall en lunchrunda med hundarna och körde ett styrekpass på kvällen. Veckans första styrkepass. Jag är ju nu inne i min fjärde vecka av 16 i mina 16weeksofstrength och förra veckan fick jag bara till ett styrkepass av någon anledning. Men i tisdags kände jag mig stark i alla fall!

Efter det red jag Bosse en runda i skogen. Han var oväntat pigg och lite småspooky, han såg spöken här och där, vilket han inte brukar göra, så det var lite ovanligt. Det märks att hans kondition inte riktigt är där än. Han travade gärna, men orkade inte galoppera i några backar. Han behöver nog galoppera lite på platt mark ett tag innan vi ger oss på backarna. Men han var pigg och fin så han är definitivt på rätt väg!

Igår kände jag mig lite mer pigg i alla fall och startade dagen med en sju kilometer lång löprunda som kändes väldigt lätt och härlig. Att träna på morgonen är verkligen min grej! Så skönt att springa på tom mage!

Efter jobbet var det dags att rida min fine Kallis! Det har blåst rätt mycket den senaste veckan, men när jag kom ut igår kväll började vinden äntligen mojna och det blev en sådan där varm och härlig sommarkväll!

Det var dags att ta ett pass i paddocken igen. Han har ju varit lite fjantig med ena kortsidan och jag har varit lite trött på honom. Försökt att gå förbi med honom, sedan rida och då är det plötsligt livsfarligt. Han har ju också varit väldigt pigg den senaste tiden. Utan några tecken på sommartrötthet som brukar drabba mina hästar när de går ute och betar dygnet runt.

Men igår var han märkbart tröttare än vanligt. Han orkade knappt gå ur hagen och stod mest och sov på gången. När vi kom ut i paddocken gick jag några varv med honom och han var fortsatt lugn. Jag satt upp på honom och styrde direkt mot farliga kortsidan. Då skulle han inte gå däråt, men jag gick på honom lite grann och han gav sig rätt direkt. Han kikade och skyggade lite där så vi gick fram och tillbaka längs kortsidan några gånger innan vi började skritta runt hela paddocken. Han var mycket bättre och vi kunde i princip rida intill kortsidan i skritt i alla fall utan att det blev någon större diskussion.

Vi travade lite och först var han lite tjafsig med munnen och skyggade vid kortsidan, men jag satte honom i arbete, flyttade ut baken, tog upp honom på yttertygeln och fick honom att jobba och glömma allt läskigt. Det är så häftigt när hans arbetsvilja kommer fram! Han jobbade jättefin i traven runt hela paddocken och kändes så härlig att rida!

Han travade över bommarna utan någon som helst tvekan. I galoppen var han super! Inte ett enda tjafs! Vi kunde rida både på volt och runt i hela paddocken. Så himla kul! Han skötte sig exemplariskt! Hela passet! Ett av de bästa passen hemma på länge! Så kul!

Han var verkligen avslappnad och fokuserad och jag kunde verkligen jobba honom. Han har utvecklats så mycket den senaste tiden!

När vi var klara slängde jag av honom sadel och benskydd och sedan gick vi upp till upplagsplatsen och hem igen, en bra avskrittningsrunda. Jag är så glad för honom just nu! Det går väldigt mycket framåt nu och jag känner att vi kommer ihop mer och mer som ekipage! Nu kan vi nog börja hoppa igen och det ska bli så himla kul!

Min fine Kallis!

Bosse på tisdagens uteritt

Kalle i paddocken

I morse vaknade jag av mig själv halv sex. Så jag gick upp och tog en promenad med vovvarna. Det var inte så varmt då, jag hade långbyxor och en tunn jacka på mig utan att bli för varm. Men under dagen steg temperaturen och när jobbet var klart stod termometern på 28 grader!

Jag körde veckans andra styrkepass och kände mig så svag! Fy vad jobbigt det var! Men skönt att ha det gjort.

Sedan var det dags för Bosse att träna för Charlotte. Jag hade inga stora förhoppningar. Värme är ju inte Bosses grej och han var svettig redan när jag tog in honom. Det märks verkligen att han ridits igång ordentligt nu för hans skor har slitits så mycket! Det är bara fem veckor sedan hovis var här senast, men jag är väldigt orolig för att han ska få tappsko då jag har fått banka till sömmen på alla skor och de bakersta sömmen börjar ge sig på alla fyra hovar. Sömmen är också helt nedslitna. Han har ju ridits mer nu när han har fått vara frisk så det är inte så konstigt att det börjar ge sig. Men jag får i alla fall hit hovis imorgon så det är ju gött! Hellre det än att behöva vänta på att han ska få tappsko.

Bosse var förvånansvärt framåt idag på träningen. Han travade villigt framåt när vi värmde upp och han var väldigt fin att rida idag.

Vi började med lite travbommar på volt, vilket var oväntat svårt eftersom jag glömde svänga. Jag hade nog lite för mycket fokus på att han brukar snubbla på sådana bommar så det satt lite i huvudet på mig. Men jag jobbade med tempoväxlingar och fick fram honom lite mer mot bommarna och då gjorde han det jättebra!

Sedan gjorde Charlotte om bommarna till en upphöjd bomhög och då skulle vi ta den i galopp. Han fattade galopp efter lite övertalning. Jag ställde mig i lätt sits för att få honom att galoppera på och det gick rätt bra i höger varv. Jag hittade ett bra tempo och kom bra på bommarna.

Sedan skulle vi göra samma i vänster varv. Där var det lite svårare och vi kom lite för nära några gånger. Men när jag skärpte till mig blev det bättre.

Sedan körde vi höger igen och då var det plötsligt svårt. Men jag tror att han blev lite trött och ville bryta av så då blev det lite sämre.

Det är uppenbart att han inte orkar jobba ordentligt i galoppen, konditionen och styrkan finns inte riktigt där. Men så fin han var i traven! Vi jobbade honom lite mer där, han var så balanserad och lätt i framdelen. Jag kunde rida skänkelvikningar och öppnor och han gjorde det så himla bra!

Han var verkligen superfin! Och så duktig! Han kämpade på så bra i värmen och jag var så himla nöjd med honom! Det var verkligen tryckande värme och jag tyckte det var rätt jobbigt själv! Men Bosse körde på och var så fin! Himla kul!