Ett halvt Vasalopp på cykel

Även idag sken solen från en klarblå himmel när jag gick ut till hästarna. Det enda jag kunde tänka på var "cykel-väder"! Jag funderade på hur jag skulle göra för att få med mig Älsklingen på cykelturen och gick in och lockade med finfrukost. Han var inte så svårflörtad idag, faktiskt, så när vi ätit frukost tog vi cyklarna, lämnade en besviken Selma i hundgården, och gav oss iväg.

Vi körde upp mot Åkulla Friluftsgård och sedan vidare mot 153:an. Några hundra meter på den vägen med livet som insats, men det gick bra, innan vi svängde in på vägen som går utmed sjön Svarten. Det roliga med att cykla med Älsklingen är att man aldrig vet hur långt det blir eller vart man hamnar...

Spanar ut över Svarten!

Vi cyklade bort till Källsjö, mycket fin runda. Knappt någon trafik och fantastisk natur. Ännu finare blir det sedan när träden har slagit ut...,

I Källsjö tog vi av mot Ullared. I Ullared följde vi återigen 153:an med livet som insats innan vi svängde av mot Skinnarlyngen. I Skinnarlyngen körde vi på banvallen hemåt. Lite segt började det kännas där, ändå, trots att det var lite lägre tempo än vad jag brukar hålla när jag cyklar själv. Det var gött att ha med sig energi-dryck i ena vattenflaskan, det gjorde verkligen nytta när det behövdes som mest.

Vi följde banvallen ner till Flähult och sedan fick vi världens motvind resten av de få kilometerna hem. Tungt!

Det var väldigt kallt att cykla idag. Det känns ju av speciellt när man håller lite lägre fart. Jag frös om benen, om överkroppen och om ansiktet. Och det blev värre på slutet, då solen gick i moln. 

Det enda jag inte frös om var nog fötterna, där jag har mina fantastiska överdrag från Dhb. De är helt underbara! Och prisvärda!

Det var så skönt att komma in i ett varmt hus och glufsa i sig av gårdagens mumsiga lammsadel efter att ha varit ute i närmare 2,5 timmar!

Ett halvt Vasalopp

Så gott som ett halv Vasalopp fick vi ihop (ja, vi mäter allt i Vasalopp numera) och det kändes riktigt bra, faktiskt!