Svaret på motviljan...?

Idag var det dags för att testa herr Sur:s humör igen. På stallgången var han väldigt beskedlig. Skrapade inte ens med hovarna när jag borstade honom och försökte inte äta upp mig en enda gång! Däremot såg han lite trött ut.

Jag fick sällskap av ponnyn idag, så jag tänkte att det vore lämpligt att ta en runda i skogen. Hon är ju inte igång, så en kort skrittrunda var vad hon behövde. Sedan var planen att hon skulle gå vidare till stallet medans Bosse och jag skulle stanna kvar på den nyklippta gräsåkern och träna lite.

Men när ponnyn försvann ur sikte blev Bosse väldigt upprörd och det kändes som om han var på väg att ge sig av. Jag försökte få hem honom i skritt och avsluta i paddocken kontrollerat och fint. Men han ville inte gå in i paddocken. Det var stopp vid ingången, men efter lite övertalning gick han in där och vi skrittade några varv. Jag pushade honom lite till att göra samma övning som vi gjorde då han lackade ur i måndags. Precis som jag hade väntat mig fick jag samma reaktion.

Han surnade, sparkade med höger bakben och vägrade röra på sig. Jag bytte spöhand, vilket nog överraskade honom och då gick han framåt. Sedan avslutade jag med att det var jag som skulle bestämma när det var stopp och avsittning.

Jag är betydligt mer nöjd med honom idag. Det var helt uppenbart att han är trött på paddocken, eftersom han inte visade några som helst tendenser till motvilja ute i skogen. Så det känns bra att problemet verkar vara löst. Jag får helt enkelt "lura" honom till träning ute och på gräsåkern, där bjudningen kommer naturligt. Kanske försvinner motviljan om konditionen och styrkan förbättras. Vi får se. Eller så tycker han bara att det är dumt med paddock på sommaren:).

Här vill han vara!