Sur-häst igen!

Av olika anledningar har jag inte varit uppe på Herr Bus rygg sedan jag red den något misslyckade lektionen för 1½ vecka sedan. Så nu var det hög tid!

Sommarvärmen har försvunnit, vilket jag tycker är bra ändå. Jag vill inte ha sommar nu, även om jag gillar värmen. Lite vår först!

Hästarna var uppenbart trötta efter att ha gått ute dygnet runt i några veckor. Herr Bus hade ju dragit av sig en baksko och när jag undersökte den lite noggrannare insåg jag att han har lyckats bryta av sömhuvudena och att delar av de tre sömmen på utsidan av hoven satt kvar. Jag fick tråcklat ut den första, och efter lite pill även den andra. Han stod jättesnällt när jag fixade med detta!

Den tredje sömmen fick jag inte ut, men den satt så dumt att det krävs en mycket vassare tång för att få ut den. Det får hovis fixa när hon kommer! Men såhär såg i alla fall de sömdelar som jag fick bort ut:

Två före detta söm

Hov med en liten sömdel kvar

Det verkade inte vara någon fara med hoven annars, så jag fortsatte med att sadla och greja och så gick vi ut i paddocken.

Han traskade på bra i skritten till en början. Bra och fin energi! Vi travade också lite grann. Sedan började jag jobba lite över bommen som låg mitt i paddocken. Lite volter hit och dit. Och då började det. Istadigheten!

Öronen slickades bakåt, han krullade ihop nacken så att kontakten med bettet försvann helt. Han skjöt upp ryggen så att det kändes som om han skulle explodera och så sparkade han med bakbenet utåt sidan. Han ville inte gå framåt, inte bakåt, inte åt något jäkla håll! Jag blev riktigt irriterad på honom!

Nu är det ju andra gången han beter sig såhär. Ibland gick han framåt ändå, men jag kände ju hur motviljan bara skrek åt mig (fast att jag inte är någon "djurkommunikatör").

Efter att ha fått honom framåt några gånger och själv bestämt vart han skulle stanna så avbröt jag, gick in i stallet och slängde på tömkörningsgjorden. Sedan var det bara till att traska tillbaka ut i paddocken.

Han var fortfarande inte nöjd. Skulle inte gå framåt, skulle dra mot utgången trots att vi var längst bort i paddocken. Men nu kom jag ju åt honom och kunde gå på honom mer när jag inte riskerade att flyga av.

Så efter några meningsskiljaktigheter började han faktiskt jobba riktigt fint. Jättefin i alla gångarter. Gick att samla ihop och även länga. Riktigt fin blev han! Och inget tjafs! Inte ens när jag bytte varv. Så nöjd!

Men nu behöver jag göra något för att bryta detta beteende. Planen är att rida ut istället så att framåtbjudningen kommer mer av sig själv. Kanske är han trött på paddockridning. Det har ju blivit mer sådant nu än vad vi någonsin har gjort. Så jag hoppas att det blir bättre när vi kommer ut. Allra helst hade jag haft en lugn, cool häst med mig (som håller Bosses tempo) som kan ta honom igenom alla "faror" i världen. Men det ska nog gå bra ändå!

Såhär såg han ut när jag satt på ryggen idag!