Veckan som gick!

Det blev inte mycket bloggat förra veckan, så jag tänkte skriva en summering av de händelser som jag tycker är värda att skriva om.

I onsdags gick jag en kvällstur med hundarna och det blev en promenad med grävlingtema. Det var väldigt klart ute och lite kallt, men sådär underbart vindstilla som det kan vara ibland. Hundarna var galet pigga och de drog mig en mesta delen av rundan. När vi hade passerat Obbhult for taxen ner i diket och de andra två efter. Nelly kom upp med någonting i munnen som såg ut som en platt boll. Jag hade inte tänt pannlampan eftersom det var precis på gränsen, så det var fortfarande lite ljus kvar. Men till sist såg jag att det var en död grävling som de hade hittat i diket.

Jag var inte så sugen på att hon skulle ta med sig den hem, så när hon skulle greppa om och tappade den passade jag på att dra iväg alla tre vovvar så att de inte kunde komma åt den. Sedan kunde vi gå vidare tills vi kom ner i dalen och skulle passera Örabäcken.

50 cm före hundarna for en högst levande grävling upp från ena sidan av vägen och sprang till andra sidan. Hundarna for såklart efter och jag åkte med, men så trasslade hundarna in kopplet i en snökäpp som stod precis där de var efter grävlingen. Jag var rätt säker på att jag skulle åka med dem ner i bäcken, vilket inte hade varit så trevligt med tanke på att där ändå är rätt mycket vatten just nu.

Men tack vare trasslet runt snökäppen och att de drog omkull mig så att jag landade på rumpan gjorde att jag fick kraft att dra tillbaka dem, trassla ur dem ur snökäppen, kunde resa mig upp och dra dem hemåt. Vilken röra! Ja jisses, tur att det var mörkt så att ingen såg mig!

Tre grävlingjägare!

I torsdags var det dags för träning med Compis igen. Denna gång var det ridväder, så vi skrittade dit och var uppvärmda när vi kom fram. Jag kunde rida igång i trav och galopp. Han var lite motig som han brukar vara i början, kastar in bogarna på kortsidorna i galoppen och går inte riktigt fram. Men när vi tog fram travbommarna så tände han till.

Han är så rolig att rida nu! Han har mycket mer energi och framåtbjudning än jag är van vid och det är så kul och så mycket lättare när jag kan bromsa lite istället för att hela tiden behöva driva på.

Vi hoppade lite också, men jag fick inte till någon bra känsla och blev jättetrött och kände mig sliten, så det blev bara lite grann. Plötsligt blev jag osäker och stannade honom första gången vi skulle hoppa i trav. Jag vet inte vad jag höll på med, så jäkla onödigt! Och sedan ville inte den känslan släppa riktigt, jag kom inte in i hoppningen lika bra som förra gången.

Men å andra sidan blev det ju inte mycket ridning i början av veckan, utan han stod mellan söndag och torsdag, så kanske inte så konstigt att jag inte fick till det. Men det var ju ändå ett bra pass och jag får väldigt mycket hjälp med hur jag ska rida honom och vad jag ska tänka på.

Torsdagens träningspass

I fredags lyckades jag släppa ut hästarna på morgonen utan att ha stängt grinden som ska leda dem in i hagen. Så när Donkey var på väg ut såg jag hur Compis och Kalle promenderade mot paddocken. Jag promenerade efter, men när de fick syn på 7 hektar åker förstod jag att jag skulle tappa all komunikation med dem. Så jag gick in och hämtade en grimma samt foder att skramla med.

När jag kom tillbaka ut var de nästan borta vid Ögården och jag funderade på ifall de skulle hoppa över till dem och ta med sig deras två shettisar samt deras fårflock. Men istället stack de ut på vägen. Så var det som om de kom på att de var lite väl långt hemifrån så då började Kalle lyssna på mitt godisskramlande och sprang tillbaka mot mig. Han fick med sig Compis och Donkey. 

Jag fick på grimman på Kalle, men sen drog Compis rundor på åkern, full galopp, sparkade bakut och Donkey hängde på. Så glada över att få springa fritt...

Men jag fick med mig Kalle och Compis och trodde att jag kunde få in dem i hagen igen, men när vi var precis vid stallet vände Compis efter Donkey som var kvar ute på åkern. Jag skyfflade in Kalle i boxen och när jag var på väg ut kom Compis och Donkey in i stallet och jag kunde få in dem i boxarna och börja om proceduren. Denna gång med alla grindar stängda. Vilken start på morgonen!

Hästar på vift!

När jag vaknade i lördags kände jag mig äntligen riktigt pigg! Känslan av förkylning på gång var borta och jag ville bara göra en massa saker!

Jag fixade stallet och kröp ner i källaren för ett cykelpass. Skönt att få igång benen igen! Körde ca en halvtimme och det var riktigt kul!

Zwift

Sedan blev det frukost och så hjälpte Magnus mig att koppla på paddockharven på traktorn. Efter det sanerade jag huset lite grann. Gjorde allt utom kök, TV-rum och toalett, de sparade jag till söndagen för att slippa ägna hela lördagen åt städning.

Jag red ut Compis en runda och han var så jäkla spänd! Jag är inte van vid att han är sådan. Han ryckte och hoppade och tittade på saker han aldrig bryr sig om annars. Så det fick bli ett lite lugnare pass. Det blåste rätt mycket ute, så det kan ha varit det som gjorde honom spänd. Annars var han fin som vanligt.

Compis i solen!

Även Kalle fick ett pass i paddocken. Passade på att släppa honom och springa runt innan jag gjorde i ordning där. Han var fin, men även han var lite spänd.

Sedan fick jag sladdat paddocken. Det bästa vårtecknet av alla! Det är så skönt när jag kan börja använda paddocken igen, det sparar så mycket tid och jag kan ha mina övningar uppe och bygga vidare allt eftersom.

Nyharvat och fint!

Tanken var att jag skulle premiärridit där igår, men det var faktiskt vedervärdigt kallt ute igår. Ostlig vind, runt 15 m/s och 1 plusgrad. Jag bar fram lite bommar och cavallettis och blev helt nedkyld. Så jag blev lite trött på det och ägnade mig åt det sista med städningen samt återhämtning. Kan vara nog så viktigt!