Vasaloppet 2016

I lördags drog vi till Mora, Älsklingen och jag. Andra gången inom en vecka för mig. Jag var uppe vid halv sex för att hinna fixa hästarna och efter frukost drog vi iväg.

Jag körde första biten, ett par timmar innan vi gjorde första kissepausen. Där byttes vi om, så Älsklingen fick köra. Jag blev trött och fick lite huvudvärk, säkert senaste veckans brist på sömn pga förkylningen som tog ut sin rätt.

Det gick bra att köra, ganska lugnt på vägarna ändå och även lugnt när vi kom fram till Mora. Vi hämtade nummerlappen och shoppade lite sista-minuten-grejer på mässan.

Nummerlappen hämtad

Sedan åkte vi till Rättvik och Björstugan, där vi skulle bo. Riktigt mysigt ställe. Vandrarhem. Vi hade ett dubbelrum och så var där tre grabbar från Österrike som också skulle köra Vasaloppet.

Vi åt lite mat och gick och lade oss tidigt. Klockan ställdes på 02:45. URK!

Det blev mycket orolig sömn, men några timmar blev det ändå innan vi gick upp, åt frukost och drog iväg.

Redo för Vasaloppet!

Jag tog väg 70 i Mora och vek sedan in på Vasaloppsvägen vid Oxberg. Körde förbi startplatsen till Tjejvasan och mindes hur härligt det var bara för en vecka sedan. Det var ganska folktomt ända tills vi kom till Fiskarheden och skulle ut på 66:an. Där var det kö hela vägen till Berga by och startplatsen.

Kö...

Klockan var strax innan sju när vi kom fram och när vi kom till startfållan var det redan många som hade ställt upp sina skidor i startled 10.

På väg in i startfållan

Jag smög med in i startfållan och supportade med överdragskläder, nummerlapp och annat.

Mäktig känsla att stå sist i detta myller av Vasaloppsåkare!

Redo för start

Halv åtta lämnade jag startfållan och gick bort till själva starten. Det var en rätt lång sträcka! Men det var otroligt häftigt att se det på plats. Alla dessa gånger man har sett det på TV!

Längst fram i starten!

När jag stod där hörde jag speakern säga något om tidtagningschipet och då slår det mig... CHIPET LIGGER I STUGAN! Jag blev helt förstörd! Så jävla korkat! Jag har ju deltagit i diverse lopp de senaste åren och så gott som alltid har man ju ett chip. Luften gick ur mig. Hur skulle jag nu kunna följa Älsklingen och veta var han var? Hur kunde jag vara så jävla dum??? Får väl skylla på att hjärnan inte riktigt fungerar när klockan är tre på morgonen och man har sovit ett fåtal timmar.

Så jäkla surt! Skulle han åka Vasaloppet och så skulle det inte synas??? Jag lyckades ringa honom och vi kom överens om att han skulle ringa mig innan han kom fram till Mångsbodarna.

Starten gick. Så häftigt att se alla tusentals skidåkare ge sig iväg! Jag lyckades se Älsklingen ge sig iväg och skrek lite hejarop till honom.

Jag gav mig iväg till bilen och sedan var det bara till att sätta sig i bilkö. Det gick i ca 10 km/h hela vägen till Mångsbodarna. I telefonen haglade det frågor om varför det inte gick att se att Älsklingen hade startat.

När jag väl kom till Mångsbodarna var det gott om parkeringar och jag kunde i lugn och ro gå ner till kontrollen och gå på toa. Det blev en lång väntan. Jag slumrade till lite i bilen. Mobilen plingade till när en kollega till mig passerade och då tänkte jag att det nog skulle ta ca en halvtimme till innan Älsklingen var på gång.

Vid det här laget hade jag funderat ut hur jag skulle kunna följa honom. Han skulle få min Garmin-klocka och så skulle han ta min mobil så att jag via hans mobil skulle kunna live-tracka honom.

Efter en lång väntan kom han så äntligen fram till Mångsbodarna. Han var vid gott mod, jag hade hört många negativa kommentarer från andra åkare medans jag väntade. Det var inga spår och trögt pga snöfallet.

I Mångsbodarna

Nu hade jag koll på honom och jag körde vidare till Risberg, fortsatt krypkörning. Nu när jag kunde följa honom blev jag nästan orolig för att jag skulle missa honom. Han hade bra fart de första fem kilometerna, men sedan blev det lite trögare, mer uppförsbackar.

Jag väntade och väntade i Risberg och precis innan de skulle till att dra repet såg jag honom komma åkandes. "Skynda dig"! skrek jag och stressade honom så att han inte tog såg mycket att äta och dricka där. Jag hann inte ens ta någon bild där.

Jag körde vidare mot Evertsberg. Fortfarande drygt i trafiken. Det är väldigt drygt att följa åkare via bil! Det blir en otroligt lång dag!

Jag satt och väntade i bilen. Jag såg på live-tracken att det skulle bli på rep-gränsen även i Evertsberg. Klockan tre skulle de dra repet där. Fem i gick jag ut, då hade han mindre än två kilometer kvar och jag insåg att det inte skulle gå. Så jäkla synd!

Men det var inte många minuter efter repet var draget som han kom upp för backen. Jag talade om att han inte fick fortsätta och han såg lite lättad ut. Då hade han varit ute i sju timmar! 

In i Evertsberg!

Han var såklart trött och sliten, men ändå vid gott mod. Han hade tagit en kissepaus och hade han inte gjort det hade han förmodligen klarat repet även i Evertsberg. Men jag tycker ändå att han gjorde ett bra lopp, att vara ute och köra skidor i sju timmar! Det är mer än dubbelt så mycket som han någonsin har kört tidigare.

Det var såklart svårt att köra från sista startledet. Det stod still i över en timme i första backen och då blir det ju svårt att hinna fram i tid. Dessutom var ju inte väderförutsättningarna så roliga med snöfall och med obefintliga spår. Det var riktigt tufft där ute i spåren!

När vi satte oss i bilen så sa han att det blir aldrig mer något Vasalopp. Men innan vi kom till Mora började han fundera på ifall man kanske skulle köra Öppet spår nästa år istället... Helt underbart:).

Det var ändå rätt gött att komma hem till stugan i bra tid på kvällen. Äta i lugn och ro. Vid sjutiden på kvällen ramlade vi ihop i en hög, kollade på loppet på SVTplay en kort stund innan vi var så trötta att vi lika gärna kunde gå och lägga oss. Innan klockan var halv nio sov vi som grisar!

I morse vaknade jag halv sex, pigg och utvilad. Skön känsla! Det har jag inte varit på länge! Inte ett hostanfall på hela natten! Så vi gick upp och åt frukost och packade ihop våra grejer.

Vi sju styrde vi kosan söderut. Snöfall hela vägen. Rätt mycket snö på vägarna ända ner mot Örebro. Men det gick ändå bra att köra och vid fyra-tiden svängde vi in i Läjet för att hämta vovvarna och få lite käk.

Det var riktigt skönt att komma hem! Jag gick direkt ut i stallet. Mina underbara hyresgäster hade mockat, så det var bara till att fixa maten innan hästarna fick komma in. 

Otroligt nog sitter Bosses samtliga skor kvar fortfarande. Och de sitter bra! Hoppas att det håller i sig tills hovis kommer nästa gång. 

Nu är Vasaloppshelgen avklarad och nu börjar våren! Cykeln ska in på service i veckan. Det kliar i fingrarna för att börja greja lite i trädgården. Bosse ska igång igen. Nu börjar jag äntligen friskna till efter helvetesförkylningen och orkar ta tag i saker igen. Det börjar bli ljust på kvällarna, allting blir mycket lättare!