Sidor

tisdag 22 mars 2016

Cyklat hem från jobbet!

Japp! Jag har äntligen lyckats med det jag har tänkt så länge! Känns fantastiskt bra! Fast det kändes bäst efteråt:).

Men denna dag, eller snarare morgon, började inte så bra. I söndags fick jag plötslig tandvärk. Jag har aldrig haft tandvärk i hela mitt liv, så det var en ny hemsk upplevelse. Jag förstod att den hörde ihop med tandköttet kring en av mina visdomständer som hade svullnat upp. Det har ju hänt förr, men det har aldrig lett till tandvärk.

För att kunna somna i söndags kväll var jag tvungen att ta en värktablett och jag var riktigt dålig på kvällen. Men när jag vaknade igår så var allting ok igen. Ingen tandvärk! Dock fortfarande svullet tandkött. Bra, tänkte jag, då går snart detta över.

Men så vaknade jag i morse halv tre med en tandvärk från helvetet! Det gjorde ont i hela underkäken på vänster sida och ner i svalget. Jäkla skit! Bara till att gå upp och ta en värktablett igen. När den äntligen började verka somnade jag om och när klockan ringde vid fem var värken återigen borta.

Efter att ha googlat lite (såklart och skrämt upp mig själv) insåg jag att jag nog behövde göra ett tandläkarbesök. Om inte annat för att göra rent så att det inte bryter ut någon värre inflammation. Jag ringde direkt när de öppnade och fick komma med en gång. Så bra!

De började med att ta en röntgenbild för att kolla så att det inte var något med tanden. Bra besked, tanden var det inget fel på! Men sen kom herr Tandläkare och kollade i munnen. Så långt allt väl. Sedan tog han fram sina tortyrredskap. Den sylvassa petgrejen petade han runt med, men det kändes helt ok. Sedan beslutade han sig för att han behövde ta bort de beläggningar som blivit längre ner på tanden, som nu var omgiven av svullet tandkött.

Tacksamt nog fick jag bedövning, men inte fan hjälpte det, när han började köra med maskinen så gjorde det så in i h-vete ont! Det var det värsta jag har varit med om! Helt vidrigt var det!

Och när jag körde till jobbet hade jag sådan värk (trots bedövningen) att jag nästan höll på att köra av vägen. Lyckades pilla i mig en värktablett igen och lagom tills jag skulle äta frukost försvann värken igen. Och jag kände mig som en ny människa!

Det är ju såklart inte tandläkaren och hans kollegor det är fel på. De är väldigt bra där jag är, tycker jag! Och de har gjort min tandläkarskräck bättre de senaste åren. Men det är ju hemskt att det ska göra så förbannat ont så fort man har problem i munnen! (ja, jag är väldigt smärtkänslig) Jag hatar det! Nu håller jag alla tummar och tår för att detta går över snarast och att det inte kommer tillbaka. För då blir det operation. Och DET vill jag inte vara med om!!!!

Jag var lite orolig för att det inte skulle gå att cykla hem med tanke på tandvärken och den omilda behandlingen, men när det var dags att sluta jobba kändes allt OK.

Så jag bytte om, tog med mig allt jag behövde och traskade upp till bilen och plockade ut cykeln. Jag hade förprogrammerat min Garmin-klocka då jag inte var helt säker på vägen jag skulle cykla. Och det var tur, för jag körde fel tre gånger :).

Det var inte helt självklart vilka vägar jag skulle ta, så det kändes bra att ha lite hjälp.Några korta omvägar blev det. Den sista felkörningen, i Tofta var inte så konstig, för ingen kunde gissa att det gick en väg på det stället!

När jag hade passerat Kärradal och svängde upp mot Torpa blev det lite tuffare. Backarna började komma. Men det gick ändå helt ok och jag tyckte att det flöt på bra.

Det enda var att det just idag, för första gången på flera veckor, var molnigt hela vägen. Detta gjorde att det var riktigt kallt! Och trots att jag hade mer kläder på mig än i söndags så frös jag faktiskt en hel del! Så det var skönt att komma hem och sätta eld i pannan och få komma in i värmen.

Det tog nästan två timmar att ta sig hem och det var väl ingen fantastisk hastighet, men jag är ändå ruskigt nöjd med att ha lyckats cykla hem från jobbet. Höjdstigningen var också 340 meter, så en hel del kupering bidrog till den något långsamma rundan.

Benen var fortsatt lite sura och rumpan är inte van, ajajaj... Men det blir ju bara bättre om man fortsätter! Nör jag kom hem kändes det ruskigt bra att ha gjort dagens träning!
Sammanfattning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar