Ännu en "Hinnagårdare" borta:(

Idag fick jag reda på att vår granne i Rolfstorp, tant Ellen gått bort. Ellen bodde i ett litet hus på grannfastigheten (som också heter Hinnagården) när jag var liten. Hon föddes 1907 så hon blev alltså 103 år gammal!
När jag var liten och hon bodde granne med oss var jag ofta hos henne och virkade grytlappar,stickade halsdukar (som hon dick sticka färdigt när jag tröttnade), käkade kakor och godis (som hon ALLTID hade hemma) och drack saft. Vi var ute och plockade blommor, speciellt på våren då hennes trädgård var fullkomligt överhopad med snöklockor och snödroppar (som fortfarande växer där) och så hade hon jättegoda bigarråer. Redan då tyckte man att hon var urgammal (hon var väl "bara" runt 80 när hon flyttade till en lägenhet i Rolfstorp).
Hon var med och hjälpte till när min pappa och hans syskon föddes och hon hjälpte till att ta hand om mina syskon när de var små. Hon var en otroligt snäll och barnkär människa. Tyvärr fick hon aldrig några egna barn, hon var ungmö. Kanske därför hon blev så gammal...
De sista åren blev hon så gott som döv och nästan blind. Hon orkade inte heller röra sig så mycket. Hon satt bara och väntade på att få dö, stackaren. Eftersom hon varken såg eller hörde så kunde hon ju inte sysselsätta sig med någonting heller. Det måste ha varit väldigt långa dagar för henne.
När pappa dog åkte min bror och jag och hälsade på henne för att tala om vad som hänt. Jag är så glad att jag fick träffa henne igen. Jag har varit alldeles för dålig på att hälsa på henne.
Även hon bara somnade in och det känns faktiskt skönt för hennes skull att hon "äntligen" fick dö.
Vila i frid, tant Ellen!