Sidor

måndag 28 mars 2011

Ridtur med knäpp-hästen...

Idag fick Pelle komma ut en sväng. Underbart nu när man kan rida efter jobbet utan att det ska bli mörkt!
Jag fick börja med att skrapa av en massa lös päls. Vet inte vad jag gör för fel, men jag har alltid haft hästar med mega-mycket vinterpäls. Pelle är ju ändå till hälften anglo-arab, men det syns iaf inte på pälsen...Angloaraben sitter nog i hans nerver...
Han tyckte iaf att det var jättemysigt att få bort all päls och stod och gäspade på gången. När han kom ut och jag skulle hoppa upp och rida var han minsann inte det minsta trött.. Det gick dock bra. Vi red utmed motorvägen där det låg massa "farliga" grejer i diket som han  tittade på, men gick lydigt förbi. Att det dundrade förbi långtradare i full fart är ingenting som rör honom det minsta...
Vi fortsatte vidare och travade lite, vilket också gick jättebra. Lite spring i benen hade han allt, men underlaget var inte det bästa med en massa sten.
Vi red förbi en gård med en massa hundar (som vi har ridit förbi tusen gånger) och då blev det plötsligt stopp. Där skulle han minsann INTE gå förbi! Så han vände och studsade, jag vände tillbaka, han försökte springa ut på en åker, jag vände tillbaka och försökte backa förbi honom, men ingenting fungerade så jag hoppade av. Sedan fick han gå, backa och gå fram och tillbaka förbi de "farliga" hundarna tills till och med hundarna tyckte att han var så töntig att det inte var värt att skälla längre. När han hade lugnat ner sig satt jag upp igen och så fick han gå fram och tillbaka några gånger med mig på ryggen innan vi gick vidare mot "farliga stigen" där Pelle vände och sprang in i ett träd och mosade mitt knä för ganska exakt ett år sedan. Dock var det nygallrat så nu fanns det inga träd att springa in i, men han var ändå spänd som en fiolsträng. Plötsligt fick jag syn på tre rådjur och visste inte hur han skulle reagera, så jag hoppade av igen för att slippa några vändningar. När vi kom närmare så sprang rådjuren iväg, Pelle tog det hela med ro, men var ändå väldigt spänd. Efter att vi kommit bort från "farliga stigen" satt jag upp igen och red hem den sista biten. Han skötte sig fint sista vägen så jag kunde andas ut. JAG ÖVERLEVDE:).

1 kommentar: