Pisse-pass!

Ja, så kan man nog sammanfatta dagens pass. Jag har sedan söndagens långpass dragits med lite lätt stelhet i vaderna, så de var lite stumma. Dessutom var hela kroppen stum efter gårdagens cykelpass. Känns som om det satt kvar en del slaggprodukter från mjölksyran i benen. 

Planen var ett lugnt tempo. Det blev det också. På favoritrundan. Men det var mest segt och jobbigt. Inte för andningen, utan för kroppen rent allmänt. Kom aldrig in i något flyt och det var skönt att få sluta springa.

Selma var med mig och hon kämpade på bra i värmen. Det blev riktigt varmt och skönt ute nu, från att i morse ha varit endast 5 plusgrader steg det upp mot 20 nu. Jag känner igen de stela vaderna från i vintras då jag hade med mig Selma på varje pass. Jag trodde att det var för att jag bromsade henne hela tiden som jag fick ont i vaderna, men nu behöver jag ju inte bromsa lika mycket längre... Jag hoppas att det ger sig snart!

7,5 km fick vi iaf ihop och nu har jag skrapat ihop 63 poäng i Playitas-utmaningen! Och som vanligt när man har ett pisse-pass kan nästa pass bara bli bättre!