Vår första pay and jump!

Idag har varit en speciell (och nervös) dag! Idag skulle nämligen Compis och jag åka på vår allra första pay and jump!

Det var i Skedala som det skulle äga rum och där är det gräsbana, så redan igår förberedde jag broddhålen genom att rensa dem och gänga dem. Det var lite jobbigt då samtliga hål innehöll stenar och gängorna verkade vara felgängade, vilket jag har haft problem med i vinter också, men till sist fick jag gängat dem rätt!

Jag tog in alla hästar och började tvätta Compis från topp till tå. Han var så smutsig i vanlig ordning, men han blev väldigt ren och vit till sist! När jag var klar med det gav jag dem mat och gick in och åt själv. Lite svårt att äta pga nervositeten, men det gick ner ändå. Sedan var det ut igen, packa det sista, lasta Compis och släppa ut Kalle och Donkey i hagen.

Magnus var snäll och följde med mig, vilket var skönt, speciellt när jag skulle brodda. Men det gick snabbt att skruva i brodden. Kändes lite konsigt att skruva i långa gräsbrodd, men det blev bra ändå. Jag satt upp och började skritta fram. Jag kände direkt att han var seg, riktigt seg och han ville knappt trava, än mindre galoppera när vi kom in på framhoppningen. Det var nog det jag var mest orolig för, att jag inte skulle få fram honom… 

Olivia, som jag köpte Compis av, hade kommit dit för att titta på oss ( vilket jag tycker var superkul!) och jag frågade henne om hon hade något tips. Hon sa att han nog kommer att tända till inne på banan…

Vi kom in på banan och skrittade runt medan ekipaget före oss försökte ta sig runt. Han kändes inte ett dugg piggare… Men när vi fick startsignal red jag mot första hindret, fick honom att galoppera och sedan var det full fart! Plötsligt satt jag på en superpigg häst som bara letade hinder och hoppade allt som kom framför honom! Jag bara skrattade, det var så kul att han kom igång på det viset!

Det var en lång bana, tio hinder skulle vi över och jag blev ordentligt andfådd! Efter hinder nr 8, som stod mot ingången, tyckte Compis att han var klar, så jag fick driva på mot nr 9, som var en vattenmatta och sedan red jag dåligt mot sista och fick ett stopp. Men vi red på igen och då hoppade han super! Jag tyckte det var så roligt att han taggade till så! Dock så stämde ju ingenting med avstånd osv, så det var samtidigt svårt att sitta på en häst med så mycket energi, det är jag ju inte van vid!

Vi kom ut från banan och mötte upp Olivia och Magnus och snackade lite innan det var dags för 70 cm. Jag valde att inte hoppa fram, eftersom segheten kom tillbaka igen och jag knappt fick honom att trava på framhoppningen. Plötsligt var det vår tur igen och även denna gång kom han igång bra. Full fart, men lite mer kontrollerat och vi fick några bättre språng. Jag kände att Compis hade lärt sig banan och jag kände mig mycket lugnare. Tyvärr hade inte jag lärt mig banan, utan efter hinder nr 4 red jag på hinder nr 7. Kände att jag inte blev lika andfådd och att allt stämde mycket bättre hela vägen. Domartornet sa ingenting heller om att jag red fel väg. Så det var inte förrän jag kom ut och Olivia frågade mig om jag inte hade missat några hinder som jag insåg vad jag hade gjort! Herregud, vilket hönehuvud jag är!!!

Tyvärr red jag också lika dåligt mot sista hindret som jag gjorde i 60 cm och fick ett jäkla stopp där igen. Men annars var känslan super hela vägen! Compis är så jäkla snäll och förlåtande, vi kan komma hur dåligt som helst på ett hinder, han hoppar i princip alltid ändå och fortsätter liksom hoppa. 60 cm kändes väldigt lågt och jag kände mig så trygg med honom hela vägen runt båda rundorna.

Det var den roligaste kvällen på länge, jag var så glad efteråt och kände att det blir till att åka till Harplinge nåsta onsdag och hoppa på fibersanden där. Tror det får bli 70 och 80 cm då, så att det blir lite mer hoppning av det. Och så ska jag lära mig banan lite bättre då!







När vi hade hoppat klart tog jag av Compis sadeln, skruvade ur broddarna och svampade av honom innan vi lastade och åkte hemåt igen. Då var klockan åtta på kvällen och vi var hemma vi nio. Ja, det är mycket tid som behöver läggas för de där två minuterna gånger två på banan. Men så himla kul var det!!!