Den perfekta sommardagen

Det har gått en del tid sedan senaste inlägget då jag äntligen hade fått av gipset. Jag ska göra en ordentlig recap någon dag, men nu kommer det ett inlägg om denna dag.

Semestern har börjat och vädret har varit dötrist! Regn, blåst, kallt. Allt annat än sommar! Jag har faktiskt varit lite låg denna vecka, inte riktigt hittat motivationen till att göra någonting vettigt egentligen. Men idag vaknade jag upp till uppehållsväder och kom ut på en löprunda med taxen.

Jag lyckades följa ett 12 veckor långt löp-program via Garmin. Ett kom-igång-och-spring-5km-program. Det ledde verkligen till att jag kom igång med löpningen igen. Men passen var lite trista. Typ: värm upp 5 min, spring en mile, 1,5 mile eller tre miles. Inte mer än så. Så när jag hade kommit i mål gav jag mig in på ett löp-program för att springa milen på en timme.

Det började bra, det var roliga pass, egentligen enbart intervallpass i olika former, men kul. Dock blev det snabbt betydligt längre rundor än jag var van vid, upp emot 8-9 kilometer och i ett tempo som var långt över det jag var van vid. Så efter två veckor, när det kom upp ett långpass på närmare 12 km insåg jag att det inte skulle gå. Jag började få ont i min höft, vilket jag inte hade haft under hela tiden jag körde 5-km-programmet, så jag valde att avsluta, vila en vecka och springa på egen hand.

Så jag började springa igen i onsdags, det kändes bra, i morse blev det ett nytt pass. Jag har skapat ett träningspass i klockan, tagit med mig kadensintervaller och fartökning-glidning, där man under 30 sekunder börjar i gång, joggar lätt, ökar tempot och sedan glider tillbaka till gång. Jag tycker det är ett bra sätt att komma igång och undvika slöjogg-tempot. Sedan lägger jag in intervaller där jag springer i 5 minuter med 2 minuter gångvila.

Det blev ett sådant pass idag. Jag kom ut strax efter kl åtta och då var det fortfarande mulet ute, men snart sprack det upp och blev rätt varmt. Taxen var med. Hon är min nya löparkollega och har verkligen kommit gång bra, så hon har inga problem att hålla mitt tempo, trots sina korta ben.

Trots värmen gick det väldigt bra att springa, kroppen kändes fräsch och intervallerna kändes korta och enkla. Det var riktigt skönt att springa och det gjorde inte ont någonstans. Det blev 4 5-minutersintervaller och vi fick ihop totalt drygt 5 km.

Dagens runda

Det kändes väldigt bra att få börja dagen på det sättet! Efter löpturen blev det frukost och sedan gav jag mig ut och tvättade av mitt gamla hästsläp som har varit ute på annons ett tag. Det har varit knäpptyst, men i onsdags kom det plötsligt ett meddelande och sedan under torsdagen kom det fem stycken olika som undrade om släpet fanns kvar. Inte så mycket mer än så, men tjejen som hörde av sig först ville komma och titta på släpet idag.

Jag väntade också på hovis som skulle komma på "förmiddagen". Men det blev en lång förmiddag. Jag hann städa och tvätta släpet, städa upp lite i stallet och i sadelkammaren, ta in hästarna och tvätta alla hovar på alla tre. Och när jag precis skulle efterlysa hovis fick jag ett SMS att han var på väg.

Jag hann slänga i mig en kopp te innan han dök upp och sedan hände allt på en gång. Jag fick ut Kalle på gången och hovis hann påbörja honom och sedan kom min hästsläpsspekulant. Jag fick massor av beröm över hur väl jag hade skött det (och det har jag ju, jag har t.ex. alltid gjort rent det efter VARJE användning, aldrig låtit bajs ligga kvar utan tagit bort det med en gång, samt hållt det rent och fräscht). Så hon ville ha släpet och vi gick in och gjorde ägarbyte samt pengabyte. Så jäkla gött att få klart det så smidigt!

Hej då släpet, du har servat mig väl!

När jag kom in i stallet igen var Kalle precis klar och Donkey stod på tur. Carina hade också kommit hit. Den stackaren flög av Donkey förra måndagen och lyckades få tre sprickor i bäckenet, så hon är såpass justerad att hon inte kan rida på ett tag. Men vi snackade en stund och fick tiden att gå medan Donkey blev skodd och sedan var det bara Compisen kvar.

De tyckte det var skönt att få komma in och vila från insekterna. Blinningarna var som galna nu när det var soligt och fint. Så de som inte blev skodda stod och sov rätt hårt i sina boxar.

Trött-Compis får pedikyr

Kalle sov hårt

Kalle sov så hårt att jag nästan trodde att han skulle trilla omkull. Han kunde ju ha lagt sig, men av någon anledning gjorde han inte det. Sötisen!

Klockan hann bli fem innan allt var klart och jag kunde släppa ut hästarna igen, så då var det ju dags att käka kvällsmat, men jag hade lite mer att pyssla med innan jag kunde gå in och fixa mat.

För första gången sedan jag bröt handleden för 110 dagar sedan, kunde jag äntligen öppna korken på en Ramlösa-flaska. De är så jäkla hårda! Men idag lyckades jag. Antar att det är ett tecken på att min hand börjar få tillbaka styrkan på riktigt!

Svåröppnad kork!

Vad som kändes som en perfekt sommardag (förutom att jag inte fick någon chans att ligga på altanen och sola) avslutades med att vi åt en god kvällsmat på altanen. Så underbart att kunna sitta i solen och värmen på altanen med en lätt bris som gjorde att det var sådär lagom varmt.

Altanhäng!

Nu hoppas jag att det blir fler sådana här dagar och att det blir massor av ridning och träning av mina fina kusar också!