Kvällspass i paddocken med Kalle

Oj, detta blev första inlägget för april i år! Och det är redan den 13:e denna månad. Tiden bara ångar på!

Vad har då hänt i april? Jo, min fot har blivit bättre, jag har börjat springa igen och jag rider som vanligt. Eller som vanligt, dvs, Bosse börjar sättas igång nu, verkar vara fräsch igen, så vi travade lite igår på vår uteritt. Och Kalle rids mest på bana eftersom han fortfarande inte vill lämna gårdsplan med mig på ryggen.

Så vi har varit (eller är) inne i en svacka just nu. Det är ju dels så tråkigt med Bosses hälta, för nu hade jag ju velat att vi var redo för att ge oss ut på någon öppen bana. Och såklart finns det öppna banor i princip överallt just nu, bara till att välja och vraka. 

Sedan är det ju också såklart väldigt tråkigt att Kalle inte funkar med uteritterna heller just nu. Och jag har haft en del mentala utmaningar med mig själv också när det gäller Kalle och hans ridning. Förra veckan började han nämligen att stanna och backa även i paddocken och när vi tränade för Charlotte i ridhuset och ponnysarna före oss lämnade.

Jag har fått lite panikkänslor när detta händer, när han stannar, backar och försöker resa sig. Jag vill egentligen bara komma av honom så fort som möjligt. Jag har analyserat detta lite och kommit fram till att jag förmodligen drar paralleller till hur det var med Pelle när han var yngre och jag hade liknande problem med honom. Jag vill inte hamna i samma situation med Kalle där jag blir rädd och känner mer eller mindre ångest inför varje ridpass! Jag är också sjukligt rädd för att trilla av och skada mig, speciellt nu när jag precis har börjat få ordning på min fot.

Men i torsdags fick jag tipset av Charlotte att bara ta i innertygeln, leda in honom på en volt, bara använda inner skänkel för att få honom framåt. Och det funkade. Han backade typ fyra steg (jag fick panik och ville sitta av) men när jag gjorde som Charlotte sa gick han framåt och gav sig rätt snabbt och sedan jobbade han jättefint. Så jag behöver lära mig att jag faktiskt reder ut situationen när den uppstår och lita på att jag gör det!

Så inför dagens pass i paddocken gjorde jag om lite. Jag hade ställt alla hinderstöd i mitten av paddocken, men jag tyckte att det blev lite stökigt, så jag flyttade undan dem. Jag lade ut tre travbommar på ena långsidan med tillhörande hinderstöd. Jag ställde en låg cavallettibock på nedersta kortsidan, en bom på översta kortsidan och så hinderstöd vid en bom som låg på diagonalen.

Till en början tyckte han att bommarna och annat som var flyttat var lite läskigt, men jag gick runt med honom i paddocken rätt länge och gjorde lite TRT-övningar samt andningsövningar för att försöka släppa nervositeten. Kalle var i alla fall väldigt lugn, så det var ju skönt.

Jag testade också att lägga Pelles pad under sadeln, jag noterade nämligen att jag hade det på ett pass som filmades i oktober där han var så himla fin, så jag tänkte att han kanske blir mer bekväm och tillfreds med den. Det verkade faktiskt funka, tycker jag!

Jag satt upp med fjärilar i magen och Kalle gjorde några stopp nästan direkt, jag tog metodiskt i innertygeln, tryckte på med innerskänkeln och fick honom att tänka om och sedan var det inga problem mer. Efter det slappnade jag av, konstaterade att jag redde ut situationen, som ju faktiskt inte blev så farlig. När jag tog direkt i innertygeln fick han ingen chans att fundera på att resa sig heller så det kändes väldigt lugnt.

Vi värmde upp i samtliga gångarter och vi skrittade och travade över alla bommar hit och dit och han gjorde det superbra. Så himla lugn och fin! Galoppen var superfin. Jag lättade lite i sadeln och då blev han lite lugnare, jag kunde rida aktivt i galoppen och få igång honom lite bättre.

Jag kände plötsligt att mitt självförtroende kom tillbaka och även glädjen. Jag kände att jag kunde rida honom ordentligt och jag kände mig trygg på hans rygg. Han var så himla fin att rida!

Vi galopperade också över bommarna och cavallettin och även det gjorde han superbra! Jag fick så fin känsla med honom!

Jag kunde variera ridningen mycket också med hjälpa av bommarna och på slutet av passet red jag mycket övergångar halt, skritt, trav, galopp och tillbaka. Det blev ett riktigt kul pass och jag kände mig så nöjd, både med min egen aktiva ridning och med Kalles svar på min ridning. Det kändes så himla kul!

Jag behövde verkligen det här passet nu! För det kändes som om vi börjar komma någonstans, att vi snart hoppar igen och att jag börjar få lite koll på honom. Så det känns bra inför torsdagens träning för Charlotte också. Det är lite nyttigt för honom att få träna varje torsdag nu när Bosse inte är helt igång. Varje pass med Kalle för Charlotte tar ju oss väldigt mycket framåt!

En sak som faktiskt har utvecklats med Kalle är ju att han helt har slutat med sina snabba vändningar. Och han känns så trygg både i paddocken och i ridhuset. Visst, han kikade lite på bommar och annat som jag hade ställt i ena hörnet, men han släppte det där rätt snabbt ändå och vi kan numera rida längs spåret i hela paddocken utan att han slänger sig åt något håll och det är grymt skönt!

Jag tror att de där grejerna han håller på med när han inte vill gå är små testgrejer, som kommer att gå över med åldern och i och med att vi lär känna varandra mer och mer och känner mer förtroende för varandra.

Vi avslutade passet med att lämna paddocken. Först försökte jag få ut honom på åkern, han gick ut, men ville snabbt vända tillbaka igen, så efter nåra volter som inte ledde till att han bjöd framåt valde jag istället att rida tillbaka till stallet, passera gödselstacken och gå ut mot vägen. Där stannade han igen, men då bad jag honom bara att gå in på gårdsplan och fram till stalldörren och så satt jag av där. Sedan gick vi upp till Obbhultvägen och hem igen. Jag hoppas verkligen att det här med att inte lämna gårdsplan är något som går över snart! Jag funderar på ifall jag ska slänga upp Magnus på Bosse så att vi kan få lite sällskap några gånger, men jag är inte helt säker på att det kommer att hjälpa, han måste ju vilja gå själv. Men med lite tålamod så hoppas jag att vi löser det också framöver! 

Kalle i solnedgången

När vi var klara och alla hästar var inne för natten passade jag på att putsa lite grejer. Kalles sadelgjord, förbygel och träns samt bett. men också vinerridstövlarna, ridstövlarna och ridskorna fick sig en rengöring. Nu hoppas jag att vintern är över för denna gång och därför tog jag in både vinterridstövlarna och värmesulorna. SMHI lovar över tio plusgrader från torsdag och framåt så jag hoppas verkligen att våren kommer på riktigt nu!

Hejdå vinter!

Senast jag bloggade spelade jag också in lite filmer med hästarna, vinter recap blev det. Jag berättar lite om vad som hänt under vintern, rider ut Bosse, tömkör Kalle (vilket slutade med att han stack) och så filmade jag även Kalles första ridpass i paddocken. Jag var väldigt spänd så det ser ju kanske inte ut som att vi har utvecklats så mycket över vintern, men jag hoppas kunna filma snart igen och att det nu fortsätter att gå framåt med honom så att vi snart kan börja hoppa igen! Filmerna finns på Youtube!