Bakslag och framsteg

Helg igen! I fredags var min plan att jag för första gången i år skulle rida Bosse i paddocken. Han var ju så fräsch och fin i helgen så jag tyckte att det var dags att börja träna på riktigt nu.

Men återigen åker jag på bakslag med honom! Jag tog in honom från hagen och lade märke till att han vilade vänster bakben, vilket han aldrig gör annars och han höll på och skakade med benet. Han har ju någon form av shivering i det bakbenet och det har varit rätt bra den senaste tiden, men nu höll han på hela tiden och ville inte sätta ner hoven riktigt. När jag lyfte på hoven upptäckte jag ett litet balltramp precis där hoven börjar så jag gjorde rent och lade ett bandage på det. Jag försökte longera honom lite också för att se ifall han var halt och han behövde inte ta många steg i trav för att jag skulle se att han var jättehalt.

Jag blir så jäkla trött och frustrerad på att han aldrig får hålla sig frisk och fräsch över tid! Så himla trist!

Men det var ju bara till att släppa ut honom i hagen igen, så det blev ingen ridning den kvällen.

Bosses bakhov inlindad

Igår hade jag bestämt mig för att rida ut Kalle. Han har blivit så himla mysig och gosig och vi kan stå och gosa hur länge som helst när jag gör i ordning honom. Han är också väldigt lugn och fin i stallet, han står lugnt och brukar nästan somna varje gång. Så söt!

Vi kom ut och jag satt upp på honom och VI LÄMNADE GÅRDSPLAN utan några som helst bekymmer! Så skönt! Han verkade nöjd med att få komma ut och se världen igen. 

Allt gick bra ända tills vi skulle ut på Obbhultvägen, då stannade han första gången. Jag joxade lite med honom fram och tillbaka och så gick han ut på vägen dit jag ville. Ca 50 meter längre fram backade han ner på åkern, så då tänkte jag att jaja, då kör vi väl vidare här då. Det går ju an nu innan det är sått.

Vi fortsatte framåt på åkern, hade lite meningsskiljaktigheter innan vi kom upp på vägen igen och kunde fortsätta in i skogen. Han är lite lustig för lika plötsligt som han inte vill gå, lika plötsligt ger han sig och när han väl ger sig vill han gärna trava iväg.

I skogen vände han en gång innan vi kunde gå runt mossen. Han är nog mer framåt på ställen vi inte har besökt så mycket, så där lullade han bara på som han skulle, inga problem.

När vi kom upp ur vår skog skulle vi svänga höger för att trava lite, men då ville han gå åt andra hållet (hemåt). Men efter lite diskussioner fick jag fram honom även där och vi kunde trava iväg och han fattade till och med lite galopp.

Vi red en vändrunda och när vi var på väg tillbaka kom det två älgar springandes ca 50 meter längre fram. Kalle tog dem med ro, han var lite spänd, men bjöd hela tiden framåt. Jag visste ju inte vart de där älgarna tog vägen och hoppades att de svängde av åt ett annat håll, vilket de nog gjorde för vi såg dem inte mer i alla fall.

På väg ut ur skogen hamnade jag i en diskussion med några rabiata människor som blockerade en väg. Jag upplyste dem om att jag inte tyckte att det var så bra att blockera en väg på det viset (tänk om räddningstjänst behöver komma fram, antingen pga skogsbrand eller någon annan olycka. Jag blev då kallad otrevlig och de stod och skrek på mig. En mycket märklig situation. Samtidigt så var det en person som utan problem flyttade bilen vi pratade om jag kunde rida förbi lugnt och fint.

Kalle höll sig hur lugn som helst under detta tumult. Jag tyckte att det var ett väldigt märkligt sätt att agera på. Även om jag har en dålig dag så ställer jag mig inte och skriker på okända människor som passerar mitt hus. Och ibland undrar jag ifall blotta åsynen av en ryttare på en häst provocerar vissa människor så fruktansvärt mycket? Jaja, allt gick ju bra till sist i alla fall!

Lite längre fram på vägen skulle vi svänga upp i skogen igen och då ville Kalle inte gå dit. Här var det lite svårare att diskutera för han backade mot ett stängsel och sedan var han på väg ner i en gräsmatta och då är det ju inte så lätt att ta fighten. Jag backade honom men kunde inte få fram honom på något sätt så det var bara till att sitta av och leda upp honom i skogen. Sedan gick vi där tills jag hittade en sten som jag kunde stå på för att komma upp i sadeln igen.

Resten av rundan var ju på väg hem så den gick jättebra. Han blir inte vändningsbenägen när han blir rädd för något utan jag upplever mer att han liksom bara bestämmer sig för att han inte vill gå åt ett visst håll. Det är lite skönt faktiskt, för när han blir rädd eller spänd tar han sig ändå förbi på ett bra sätt.

Så totalt sett blev det en väldigt mysig runda och det är så gött att han äntligen lämnar gårdsplan igen! Nu kan vi ju ge oss ut på våra uteritter igen. Jag har definitivt en förhoppning om att det här beteendet kommer att ge med sig efterhand. Han har ju gjort så bra framsteg nu redan så det kan ju bara bli ännu bättre!

Kalle i skogen

Efter ridturen tog jag med vovvarna på en längre promenad i skogarna. Det var så härligt att komma ut, även om det var blåsigt och kallt så är det ändå rätt ok i skogen där det finns lite lä. Vi var ute i drygt 1½ timme, så vovvarna var bra trötta efteråt!

Mina fina tjejer!

Jag red faktiskt ut Bosse en kort skrittrunda. Jag har känt igenom hans ben och hittat en punkt på kotan där han är lite svullen samt reagerar när jag trycker. Jag valde att skritta honom för han såg inte halt ut och skritt är alltid bra för en häst. Men när jag satt upp på honom kände jag direkt att han inte var jämn i skritten. Men det kändes inte som om han var halt, mer som om han var spänd. En väldigt märklig känsla. Men han rörde sig bättre och bättre så därför fortsatte jag och det blev en mysig runda med honom också. Han var ju pigg som vanligt och ville trava, men det fick han minsann inte!