Saltat ridbanan

Igår dammade det ju något otroligt när jag red i paddocken och det kändes som om jag hade ett halv grustag i munnen när jag var klar, så jag tyckte att jag behövde göra något åt detta. Det finns inget regn i sikte de närmsta dagarna enligt SMHI, så jag köpte salt istället.

Det blev magnesiumklorid som ska vara den snällaste sorten mot hovar. Dessutom var det billigare än calciumkloriden, pluspoäng på det. Jag har saltat paddocken vid något tillfälle tidigare, men det är många år sedan och jag kommer inte ihåg hur resultatet blev eller hur mycket salt som gick åt, så jag började med sex säckar á 25 kilo.

Jag slängde ut det när jag kom hem från jobbet, hade tagit in Bosse och ätit lite. Det räckte till nästan halva paddocken, så jag ska köpa åtta säckar till imorgon, tänkte jag och hoppas att det räcker till resten.

Salt

Efter saltningen blev det uteritt tillsammans med Isabella och Caddan. Vi red Linnarpsvägen, gärdsvägarna och sedan tog vi en sväng om grushålan och Skattagårdsskogen och avslutade med egna skogen. Det var så kul att komma ut med sällskap! Hon är så pigg, den lilla ponnyn och vill bara rejsa, men Isabella håller i henne bra, så det funkar jättebra!

Vi var ute drygt en timme och det var så varmt! Bosse blev helt genomsvettig och fick en skön dusch efteråt. Nöjd och glad!