Att blogga eller inte blogga...?

Nu har det gått nästan en månad sedan jag uppdaterade här senast. Vad det beror på? Jag vet inte riktigt, som vanligt är det nog en kombination av flera saker. Skrivlust och energi att uppdatera. "Tid". Det faktum att bloggar verkar dö ut i snabb takt. 

Just det där med de utdöende bloggarna påverkar faktiskt mer än jag trodde. Jag har under många år följt ett antal bloggar via Bloglovin, men en efter en har de droppat av och nu är det bara några få kvar som jag följer. Det ger inte inspiration att blogga för min del.

Men jag skriver ju egentligen inte för någon annan än mig själv. Jag tycker det är kul att dokumentera vad som händer i mitt liv för att kunna gå tillbaka och titta senare. Hur många gånger har jag gått tillbaka och tittat? Tja, typ en gång om året då jag skriver min årskrönika eller när jag letar efter något särskilt. Så vad är nyttan med allt skrivande och dokumenterande?

Ja, det är också någon slags reflektion över dagen som gör att jag bearbetar vissa tankar och lättare kommer till ro och jag gillar ju att skriva. Men jag dokumenterar ju också alla träningspass i Garmin, eller jag skriver inget, bara loggar dem, där tittar jag inte heller tillbaka jättemycket. Jag loggar alla träningspass med hästarna i Equilabapp, gör inga återblickar eller analyser där heller. Jag har en träningsdagbok (analog) där jag skriver om framför allt hästarnas pass men skriver även ner vilka träningspass jag har gjort. Jag lägger ut bilder och filmer på Instagram. Så jag dokumenterar och loggar ganska mycket.

Så vem läser min blogg då? Ja, det är väl mest personer jag känner som är glada (tror jag) över att läsa vad som händer i mitt liv och någon annan kanske? Vem läser en bloggar idag när det knappt finns några kvar?

Så, ska jag fortsätta blogga eller inte? Ett tag tänkte jag faktiskt lägga ner. Men så tänkte jag om. Jag uppdaterar när jag känner för det så länge blogger erbjuder tjänsten. Om det blir varje dag i vissa perioder eller en gång i månaden andra har egentligen ingen betydelse. Jag skriver när jag känner för det helt enkelt. Så det får mina få läsare stå ut med!

Nu blir det lite referat över vad som hänt sedan sist jag skrev, den 4:e augusti!

Alyssa växer så det knakar! Hon är 13 veckor idag och nu har hon börjat undersöka större och större områden här hemma samt blivit mindre intresserad av inkallning. Det är en hel del "du-kan-inte-ta-mig" nu. Men jag kontrar med koppelträning och fickor fulla med godis! Vi vill ju ha en hund som ändå kan vara lös när det inte är jakt.

Alyssa övar på att vara stallhund

Vi har skördat mängder av vaxbönor som Magnus har odlat. Så gött att ha i frysen! Jag brukar ju smörfritera dem i stekpannan som alternativ till potatis. Väldigt gott!

Magnus fina vaxbönor

Hanna har varit här och ridit Bosse, vi tog en skogstur tillsammans och Kalle kändes modig och fin. Kalle lärde sig att man kan trava ordentligt när han försökte hänga på Bosses jättetrav och de taggade varandra sida vid sida i galoppbackarna. Så härligt och kul!

Kalle och Bosse i skogen med mig och Hanna

Även björnbär har vi i mängder och jag har skördat tio kilo såhär långt. Har planer på att plocka lite mer nu innan de har gått över.

Underbara bär!

Bosse och jag har varit på två pay and jump. Första på Skultagården där vi kom över sex hinder innan han lade in handbromsen och en vecka senare på Ätrabygden där han lade in handbromsen direkt från början och vi bara tog oss över första hindret. Jag var så himla besviken! Hoppningen har ju gått så himla bra och han har hoppat super och känts så himla fin!

Men efter lite analyserande har jag kommit fram till att det kan vara hans sätt att visa att han blir spänd. Att han helt stänger av och tappar all bjudning. Även om han var super när vi var på Hermanstorp och hoppade så var vi ju helt ensamma där. Det var helt andra miljöer på pay and jump. Massor av hästar, massor av människor, ljud och annat. Han är ju faktiskt inte van vid att åka någon annanstans och ridas bland andra hästar. Så det är nog något vi behöver öva på framöver! Om det blir någon mer pay and jump så planerar jag att bara hoppa en bombana så att han bara kan springa över bommarna och vi inte behöver tänka på höjden överhuvudtaget.

Men han har faktiskt varit lite segare sedan dess och speciellt nu när det är lite varmare ute, även om han hoppade jättefint i söndags då vi tog några skutt i 5½:an. Så jag kämpar vidare med honom!

Min fina Bosse!

Förra helgen kom sommaren och solen äntligen tillbaka! Det har verkligen varit deprimerande att sommaren försvann redan i slutet av juli. Men det har blivit några härliga morgnar på altanen och härliga dagar i solen på altanen! Kroppen behöver solen! Det ger ju så mycket mer energi!

Morgonte på altanen

En annan som gillar solen är Alyssa! Hon flyttade ut på altanen när solen kom och tog med sig sina leksaker samt hittade en pinne att tugga på :)

Soldyrkande taxen!

Hon har även börjat leka lite med de stora vovvarna. Selma är sur och morrar på henne, varpå Alyssa går på mer och mer och försöker få igång henne. Nelly tycker att hon är jätteskojig, men har lite svårt att hantera sin storlek gentemot denna lilla vovve, men det går sakta framåt.

Nelly och Alyssa busar

Bosse och 5½:an i söndags

Kalle fick en tappsko i fredags. Det var så typiskt. Jag gick och kollade att Bosse hade alla skor på sig eftersom en del söm satt löst. Sedan tog jag in Kalle utan att upptäcka att han saknade en sko förrän han stod på stallgången. Vilken besvikelse! Ingen ridning! Vila tills på torsdag då hovis hade planerat att komma hit. 

Inte förrän i söndags kom jag på att jag faktiskt kan jobba honom från marken när han saknar en sko, något som både han och jag behöver! Hur kunde jag missa den chansen i fredags, lördags och söndags???? Ja, ibland fastnar man i sina egna tankegångar, speciellt nu när man sitter hemma och jobbar sedan nästan ett år tillbaka...

Men vi gjorde i alla fall ett pass från marken igår och det gick så himla bra. Han fick bekanta sig lite med regnbågarna, de gick både att välta och tugga på... Även vattenmattan övade vi på och den kunde han ta tag i och kasta runt... Inte riktigt samma approach när jag sitter på ryggen...

Vi jobbade även mycket med "farliga hörnet". Han fick stå där, flytta baken mot staketet, gå fram, backa mot staketet osv. Han slappnade av till sist och verkade inte bry sig så mycket om det, vilket var bra! Jag vill ju verkligen kunna rida i hela paddocken utan att han ska vända eller spöka sig för det där hörnet!

Jag kände också att vi fick en ny och bättre connection när vi körde detta pass. Vi kom liksom närmare varandra. Lite svårt att förklara, men det kändes som om det hade mer effekt nu än när vi tränade som mest från marken i våras då han inte ville lämna gårdsplan.

Kalle och regnbågen

Kalle lugn i farliga hörnet