Simning och cykel

Idag har det varit en strålande solig dag. Det var det inte igår, för precis efter att jag hade postat mitt inlägg gick solen i moln och visade sig inte förrän vid fyratiden på eftermiddagen. Så det blev inte någon solning:(. Däremot blev det en fantastisk powerwalk i skogen med Selma i kvällssolen.

Men åter till denna dag. Eftersom det var så fint väder fanns det inte längre några ursäkter för att inte bege sig till Simstadion efter jobbet. Jag drog till med att köpa ett halvårskort för nu jäklar vill jag på allvar lära mig att simma det där jäkla frisimmet!

Det var grymt mycket folk där och så hade simklubben lagt beslag på mer än hälften av alla simbanor, två var till för lek och vi stackars motionärer fick trängas på två banor. Inte direkt några bra förutsättningar för min del. Men jag bet ihop och simmade på.

Jag har i princip inte simmat sedan Vansbro Tjejsim förra året, så jag hade lite dåligt självförtroende när jag gick i vattnet. Hade jag glömt allt jag lärt mig och skulle jag sjunka som en sten?

Redo att simma!

Jag sjönk inte, jag kan inte sjunka... Och simma bröstsim kan jag ju fortfarande, glädjande nog. Det var faktiskt riktigt härligt att simma igen! Stänga in sig i bubblan, andas rytmiskt, glida fram i vattnet. Jag tog också några armtag frisim och det hade jag inte heller glömt bort. Dock provade jag inte så långa sträckor att jag behövde andas och då brukar det ju funka bra. Jag kände ett visst hopp om att faktiskt kunna träna till det där frisimmet, men vi får se hur det går. Idag var det mest att testa och känna på vattnet. Jag simmade 1000 meter och var i drygt en halvtimme.

På vägen hem handlade jag lite mat och klockan hann bli ganska mycket innan jag kom hem. Magnus och jag slängde snabbt ihop en fiskrätt i ugnen med torskfilé och sedan tog vi på oss cykelkläderna och begav oss iväg. Jag fick pumpa mina däck först, dock, så jäkla irriterande att de släpper luft hela tiden!

Först tänkte jag att vi skulle köra runt Hunnestad. Magnus har ju inte cyklat i år och mina cykelben har ju inte visat sig från sin bästa sida de andra två rundorna som jag har fått till. Men när vi kom ut på Linnarpsvägen frågade jag Magnus om vi inte skulle köra om Skällinge istället. Det tyckte han var en bra idé, så det gjorde vi. 

När vi kom till Skällinge föreslog jag att vi skulle köra om Nösslinge och sedan mot Köinge för att vända mot Åkulla. Det gick han också med på.

Cykelkompis!

Eftersom Magnus inte är så vältränad var tempot betydligt lägre än när jag cyklar själv. Samtidigt var mina ben oförskämt pigga och det fanns ingen backe som skapade någon mjölksyra i dem. Helt otrolig känsla! Det gjorde ju cyklandet otroligt kul!

Dessutom tycker jag att det är väldigt kul att träna tillsammans, så jag var jätteglad över att Magnus var med. Det är så härligt att uppleva naturen tillsammans och sitta och tjöta om hur dagen har varit osv. Han tyckte dock att rundan blev lite väl lång som premiärrunda och det kan jag förstå. Det var ju en hel del backar efter Nösslinge som tog bra.

Men som tur är så är han ju rätt envis och cyklade på bra hela vägen. Sista biten från Lynga och hemåt drog jag på lite för att testa benen i de sista uppförsbackarna. Och jäklar vad krut där var i dem! Hoppas det fortsätter såhär i sommar, då blir det nog mycket cykling!

Närmare 3,5 mil fick vi ihop på två timmar. Inte illa pinkat!

Dagens runda