Lastträningen med Kalle går framåt

Så snart Magnus bil är hemma och ledig kopplar jag på släpet på den och lasttränar Kalle. Igår var Elinore och barnen här, Magnus bytte däck på deras bil och det var väldigt stimmigt runt omkring oss. Vilket såklart påverkade Kalle. Han hade fullt sjå med att hantera allting som hände runt honom och plötsligt var släpet väldigt läskigt igen.

Men det som är positivt är att han ändå går in, han lyssnar på mina framåtmaningar och han går in i släpet om jag går först. Sedan gick han in några gånger själv också. Men han var väldigt skärrad och kunde inte slappna av särskilt mycket.

Dock tycker jag att det är jättebra att träna honom när det är sådana här förutsättningar också. För om vi någon gång kommer till en annan plats måste han ju acceptera att det kan vara stimmigt runt honom, men att han går att lasta ändå.

Så idag tränade jag med honom igen. Denna gång var det inga störningsmoment runt oss överhuvudtaget, vilket var skönt, både för honom och för mig. Det enda som hände var precis när vi hade kommit ut, då Magnus kom tillbaka efter en jaktrunda med Nelly. Men Kalle tittade bara lite på honom och sedan gick han in i släpet.

Idag var han väldigt lugn och han gick in varje gång jag bad honom. Han gick hela vägen in mot bommen och stod kvar i alla fall såpass länge att jag kunde ta lite bilder på honom. Stor förbättring!

Jag vill ju att han ska kunna stå där helt avslappnad och inte gå ut igen förrän jag säger till, men det är en bit kvar till det. Men han står ju kvar bra mycket längre nu än han gjorde förra helgen, så det är bra framsteg!

Jag började också väsnas lite med bakbommen för att vänja honom vid det och närma oss steg två som handlar om att kunna stänga bommen utan att han får panik. Han tycker det är läskigt när det skramlar bakom honom så då sticker han ut snabbt, men jag tror också att han kommer att acceptera att det blir stängt bakom honom och att han till sist kan slappna av även i den situationen. Jag tror att jag kan pusha honom lite mer där och testa att stänga bakom och låta honom stå så lite grann så att han vänjer sig vid det också. Men just nu är jag så nöjd med att han går på så lätt och står kvar och är förhållandevis lugn!

Det kräver tålamod att lastträna hästar, men jag är övertygad om att Kalle till sist kommer att bli en häst som är enkel att lasta och som åker i släpet på ett bra sätt. Han är ändå en klok kille, även om han är åt det ängsligare hållet emellanåt. Det är rätt skönt att jag inte har någon brådska med det i alla fall och kan låta det ta den tid som han behöver.

Jag tycker faktiskt att det är rätt kul att lastträna, framför allt när jag märker vilka framsteg han gör och när jag märker att han litar mer och mer på mig, det är en härlig känsla!

Kalle står och vilar bakbenet i släpet!