Utmaning Pelle

Idag hade SMHI lovat regn på eftermiddagen, men uppehåll fram till lunch ungefär, så jag planerade att rida Pelle direkt efter att jag hade fått i mig frukost. Men jag hann inte svälja teet innan jag såg att det snöade. Så typiskt. Men jag bestämde mig ändå för att inte stoppas av lite snö - jag har ju vattentäta kläder och Pelle har snösulor så snö är egentligen inget problem.

Jag gjorde snabbt i ordning Pelle och så gav vi oss ut. Idag fick han lite av en utmaning, en runda som vi inte har ridit i sin helhet tidigare och en skog som han tycker är lite läskig. Men vi kan inte hålla på att rida samma runda alltid, ibland måste jag utmana honom lite och ta en annan runda.

Vi red banvallen mot Tvååkersvägen. Till en början var han rätt tveksam och jag fick mana på honom för att han skulle gå framåt. Efter ett tag slappnade han av bra och skrittade riktigt fint. När vi kom ur skogspartiet bad jag honom om trav som jag också fick och han travade rent och fint med bra framåtbjudning. Vi skrittade förbi en hög med hönsgödsel där också det finns en bäck som porlar lite läskigt och sedan travade vi igen. Det gick jättebra och han blev pigg och fin.

Vi gav oss sedan ut på Tvååkersvägen. Så jäkla mycket trafik var det. Vi skrittade endast ett par 100 meter och det passerade väl tio bilar. Jag stannade för alla bilar för att få dem att sänka farten, men det var inte alla som fattade... Tur att Pelle är så modig och lugn i trafiken!

Denna delen av den här turen är lite "ny" för Pelle. Vi har tidigare genat över en gräsåker när vi har passerat ungefär halva banvallen. Men nu är det så blött i markerna att det inte går att rida på några åkrar. Inte ens i skritt.Vi har ridit denna delen av rundan tidigare men det är många år sedan sist.

Det var också den här delen av rundan som jag var lite spänd inför hur han skulle reagera. Han kändes väldigt avslappnad och fin, vi red in på en liten avstängd asfaltsväg och passerade två hus innan vi svängde upp mot Linneskogen och hemåt. Han ville trava igen och det fick han, men jag kände att något var på gång och plötsligt hoppade han och studsade framåt och höll på, men lugnade ner sig rätt snabbt. Sedan fortsatte han spänt och forcerat på grusvägen innan vi kom upp i skogen.

Men jag lät honom skritta för att lugna ner sig och han slappnade av lite grann ända tills vi skulle upp i skogen, då blev han spänd igen. Men när vi passerat en fallfärdig stuga fick han trava upp för backen och det gick jättebra. Han var inte avslappnad, men gick på bra framåt och hittade en fin trav igen.

Sedan blev han nog lite trött för resten av rundan i skogen var han hur lugn som helst.

In i skogen

På ett ställe skulle vi passera en vattenpöl som täckte hela vägen och då drog han ner huvudet för att dricka. Så rolig! Det har han inte gjort sedan vi var på terrängbanan och tränade i vattenhindret för nästan tio år sedan! Därefter skrittade han på avslappnat och fint tills vi kom tillbaka till Linnarp. Där blev han rädd för något och började stamp-skritta och trumpeta. Men han bjöd hela tiden framåt och lyssnade på mina framåthjälper.

Resten av rundan hem gick avslappnat och bra! Jag är väldigt imponerad av hur mycket lugnare han har blivit på senare tid. Visst, han kan hetsa upp sig för saker, men oftast tänker han framåt och lyssnar på mig när jag ber honom att gå fram. Det är en enorm skillnad mot tidigare då han antingen vände och stack eller studsade okontrollerat åt alla håll. Det är verkligen så kul att han har ändrat sig så! Och att han är så lugn nu vid den här årstiden. Vintern är ju annars hans "värsta" tid då han brukar vara som allra piggast. Det ska verkligen bli intressant att se hur han blir till sommaren när han går ute dygnet runt. Om det finns någon energi kvar alls då?

När jag var klar med ridturen gick jag in och bakade lite ostrutor och fröknäcke. Ska bli gott att ha det tillgängligt igen. Kan vara gott emellanåt när man är lite småsugen på något att äta.

Ostrutor

Två omgångar fröknäcke

Den översta plåten med fröknäcke har jag kryddat med kanel, nejlikor och ingefära för att få lite av pepparkakskänsla. Jag har inte ätit några pepparkakor på ett bra tag nu. Och jag saknar dem. Eller inte själva pepparkakorna, utan kryddblandningen. Så nu hoppas jag att det blir så gott att jag inte behöver känna mig sugen på pepparkakor framöver.