Påskrunda

Nu är det ett tag sedan jag körde fasta senast, så nu kändes det som om det var hög tid. Jag åt senaste målet igår kl sju på kvällen och tanken är att inte äta förrän kl sju ikväll. 24-timmarsfasta alltså.

Jag älskar att träna när jag fastar. Den lätta känsla jag får i min kropp är som bäst då. Idag stod långpass på schemat. Så Selma och jag drog iväg mot Åkulla.

Vi sprang upp i skogen vid Flähult och svängde sedan in på stigen som tog oss runt Ya-sjön. Det är riktigt kallt ute idag! Jag kan knappt föreställa mig att det gick att springa i shorts och t-shirt bara för en vecka sedan! Idag var det långkallingar under tightsen, vantar (som jag faktiskt tog av mig efter ett tag) och pannband. Våren verkar tyvärr ha tagit paus.

Men det är ändå så härligt att var ute i skog och mark. Idag tänkte jag faktiskt på det och lade märke till det. De tunga tankarna var där också, såklart, men de var inte lika övervägande som under tidigare löpturer.

När vi springer förbi sjöar ska Selma alltid bada och dricka vatten. Även så denna gång. Vi stannade till vid Ya-sjön. Hon var så nöjd. Hon fick spana, bada och dricka. Livet på en pinne! Jag avstod bad, då det var både kallt i luften och nära minusgrader i vattnet, BRRR!

Spana

Bada

Dricka

När vi hade rundat sjön var det lättsprunget på banvallen och sedan blev det asfalt resten av vägen hem. Jag reflekterade över att jag, trots en betydligt längre sprungen runda än på länge, inte kände av något slitage någonstans i kroppen. Så jäkla underbart!

Det absolut bästa med att springa när man fastar är att kroppen hämtar energi från fett istället för glukos. Glukosen tar slut, det gör inte fettet. Energin sjunker inte, det känns snarare som att energinivån ökar. Det är helt enkelt underbart att springa på fett som bränsle!

Rundan blev drygt 12 km och trots att jag försökte springa så lugnt som jag kunde landade medeltempot rätt högt för att vara jag. Här kommer rundan: