Asfaltsfri löprunda med nära-hare-upplevelse

Idag tog Selma och jag bilen upp till Åkulla och Bockstensparkeringen. Därifrån sprang vi genom skogen mot Björkasjön. Till en början kändes det bra, men efter några uppförsbackar började kroppen kännas seg. Men det var ändå väldigt skönt att få vara ute lite i skogen.

Över spänger och sten

När vi kom ner till vägen som går förbi Björkasjön vände vi tillbaka mot Åkulla. Ännu mer backar.

Helt plötsligt flyger Selma ner i diket och är väldigt när att hugga en hare som ligger och trycker där! Den fick väldigt bråttom. Och jag var glad att Selma alltid är kopplad när hon springer med mig. Annars hade jag fått jaga ikapp henne! Efter det trodde hon att diket var fullt med harar och ville springa där hela tiden... Tokiga hund.

När vi kom tillbaka till Svartråvägen kändes det lite för kort att springa tillbaka till bilen, så jag sprang mot Svartrå och korsade sedan över till banvallen och korsade över skogen igen tillbaka till bilen.

Nästan en timme var vi ute och det kändes ju bra efteråt, även om själva springandet kändes rätt kämpigt. Jag ångrade i alla fall inte att jag sprang. Den här gången heller:).