Morgonrull

Denna morgon ringde klockan återigen vid fem. När den ringde kände jag mig hyfsat pigg, även om det tog ett tag att fatta varför den ringde och vad det var för veckodag.

Jag fick i mig frukost och sedan tog jag bilen in till Varberg och slängde på mig rullskidorna. Jag körde samma väg som i fredags, Kattegattsleden norrut. Idag hade jag bestämt mig för att köra i en timme och därmed vända efter trettio minuter. Spännande att se hur långt jag kunde komma på den tiden!

Det var hyfsat svalt och solen skymdes av lite moln när jag gav mig iväg. Jag kom in i en bra rytm i stakningen. Det kändes bra. Jag reflekterade över att jag numera inte längre får ont ovanför armbågarna eller blir sådär trött i armarna som jag blev de första passen jag körde i år. Jag har inte heller fått någon träningsvärk efter de senaste passen. Jämfört med den måndagen då jag körde först rullskidor och sedan simmade och knappt kunde röra mig på tre dagar efteråt.

Så det har skett framsteg alltså! Himla kul! Jag fick ta del av filmen som Jonas tog när vi åkte i onsdags och det är jättebra att kunna titta på den för att se vad jag behöver träna på. Bra som påminnelse!

Jag stakade på, passerade Norra Näs och kom sedan förbi det ställe där jag vände i fredags. Ny väg, nya upplevelser. När trettio minuter hade gått hade jag hamnat i Tångaberg. Inte så illa, tycker jag.

Jag stannade till och förevigade mig där och då :)

I Tångaberg

Här var det loppis igår, ja...

Jag trodde att det skulle bli lite motigare tillbaka, jag fick en del lättare motlut, men på något konstigt sätt lyckades jag köra 2 minuter snabbare på hemvägen. Jag fick mig en rejäl överraskning också när jag vid ett tillfälle, när jag var på väg att sätta ner stavarna, såg en liten harpalt precis i vägkanten! Staven landade precis framför näsan på den och den rörde inte en min! Tack och lov, för hade den rusat ut framför mig hade det definitivt blivit asfaltskänning!

När jag avslutade passet tyckte min Garmin 920 att jag behövde vila i 29 timmar. Jag vet inte riktigt vad den baserar detta på...

Lång återhämtningstid...

Kanske är det tiden jag var ute, detta var ju det längsta rullskidpasset hittills. Men jag har ju inte direkt haft onormalt hög puls och jag har ju cyklat betydligt längre pass. Man får nog helt enkelt ta de där återhämtningstiderna med en nypa salt!

Överlag kändes passet mycket bra, jag känner att uthålligheten och vanan vid stakningen blir bättre, även stabiliteten på skidorna blir bättre. Mina fötter domnar inte längre när jag kör, vilket de gjorde rätt mycket förra året.

Jag tror nog att jag kan börja lägga in lite kortare intervaller någon gång i veckan också. Samtidigt som jag kommer att öva teknik och uthållighet. Kul när det går framåt!