Långpass

Söndag är långpass-dag. Även om det, som idag, regnar ute. Tur att man har en löparkompis som inte heller skyr något dåligt väder, utan ligger vid dörren och väntar på att få springa:)

Klar snart, Matte?

Selma och jag styrde kosan mot 153:an. Det är inte många meter man behöver springa på den för att komma till nästa väg som går upp mot kyrkan. Men på denna korta sträcka är ungefär hälften utrustad med ett räcke, vilket gör att man inte kan hoppa undan för bilar. Eftersom det är 50 där och omkörningsförbud tänker jag att det ändå är ganska lugnt just där. Men så finns det ju idioter ute i trafiken och när jag möter en bil där det är räcke är det en annan idiot som kör om bilen som möter mig! Det är ju inte så att jag inte syntes, för jag hade på mig min gula reflexjacka. Nej, det är bara så att det finns människor som inte kan trafikregler och som fullständigt skiter i att det finns oskyddade trafikanter på vägen! Så jävla förbannad blev jag! 

Det var skönt att komma av hemske-vägen och springa upp mot kyrkan. Vi sprang förbi skolan och Folkets hus och ut på Skällingevägen. Ännu en väg med idioter som har väldigt bråttom! Men de höll iaf ut från mig.

I Skällinge svängde vi mot Nedre Lia in på en grusväg. Det var lite löst underlag, men funkade ändå ok. 

Selma tog vätskepaus i en bäck i skogen

Jag var lite orolig för ifall jag skulle kunna klara denna runda pga mina känningar i höften. Men höften har varit lugn ett tag och jag tänkte att rundan var 18 km, vilket bara är 1,5 km längre än jag sprang förra veckan.

Det kändes förvånansvärt bra. Det är kuperat hela vägen, det går än upp, än ner och det finns backar som är rätt jobbiga. Men vi sprang på utan att det kändes särskilt jobbigt. Jag brukar få en dipp vid 12 eller 15 km eller något sådant, men idag kändes det bara superbra vid dessa kilometer-passeringar. Jag blev lite trött mot slutet och funderade på ifall jag skulle stanna klockan vid 18 km och gå hem (jag hade insett att rundan nog var lite längre än 18 km).

När jag kom till grushålan och hade 1,5 km kvar hem tänkte jag att nä, jag ska minsann springa hela vägen hem! Och det gjorde jag! Jag var rejält trött i kroppen, men det kändes ändå otroligt bra att orka hela vägen och när jag stannade klockan och såg att jag snittat på 6 min/km blev jag mycket nöjd med mig själv!

Bra snitt-tempo!

Jag kände att jag är väl förberedd för Göteborgsvarvet och det är ändå 7 veckor kvar så jag har gott om tid att fortsätta springa långpass för att vänja kroppen vid de längre distanserna. Nu planerar jag att springa Grimeton-rundan (ca 16,5 km) varannan vecka och denna runda varannan för att hålla uppe träningen och kanske kunna känna att det känns bekvämt att springa så långt. Kanske kan jag till och med öka på tempot lite också så att jag kan sätta nytt GBG-varvspers!