Framsteg med lastträningen!

Kalle har en lite lugnare vecka denna vecka efter att han var lite seg och ovillig förra veckan. I måndags var det 31,5 grader varmt på eftermiddagen, så då blev det ingenting gjort med någon häst. Det gällde bara att försöka överleva värmen. Sedan blev det åska på natten och igår var det plötsligt 15 grader när jag åkte till jobbet. Det kändes nästan kallt!

Solen kom dock igång på eftermiddagen igen, så när jag kom hem var det strax över 20 grader igen, men inte så kräkvarmt som det var i måndags.

Jag hämtade Kalle i hagen och gick direkt ut och lasttränade honom. Han är väldigt lugn nu och nu kan han stå kvar i släpet längre stunder (typ 0,5-1 minut) och han kastar sig inte ut längre, utan backar lugnt och fint, steg för steg. Det som inte fungerar än är att få tillbaka honom in när han väl har börjat backa, men det ska han säkert kunna lära sig tids nog.

Efter lastträningen tog vi en promenad i den härliga sommarkvällen. Vi tog Linnarpsvägen västerut och sedan in på gärdsvägarna och upp vid Hulegården. Han var väldigt lugn och sansad, men ändå framåt på sina ställen. När han tittade på saker valde han att gå snabbare mot dem istället för att stanna och stirra eller vända. Så han är i ett mycket lugnare läge nu, vilket är skönt!

Kalle och jag på promenad

Idag har jag jobbat hemifrån och skrattat åt vår härliga Alyssa, som är löjligt morgontrött! Hon ligger alltid i buren när man kommer upp på morgonen, men då ska hon minsann inte vakna och gå ut och kissa, nej hon ligger kvar i buren, sedan kom hon upp i soffan vid nio-tiden, lade sig på rygg där och inte förrän vid tio ville hon gå ut. Knasiga hund! Så lik sin husse när det gäller morgonpigghet!

Trötta taxen!

Ikväll hämtade jag Kalle för att lastträna igen. Jag har kunnat lyfta upp bommen bakom honom, utan att sätta fast den och han blir inte längre rädd när den ligger mot baken och dånar när den faller tillbaka mot mellanväggen. Så jag tycker att det börjar bli dags att stänga den på riktigt. Senast jag gjorde det, i höstas fick han fullständig panik, tryckte hela sin tyngd mot bommen så att bakhovarna lättade och höll på att krypa under bommen där framme. När han trycker så går det ju inte att få loss bommen igen, så det blev lite obehagligt och jag fick vara snabb med att rycka upp den när han släppte trycket. Därför är jag lite orolig för att han ska göra samma sak igen.

Men idag lyckades jag faktiskt stänga bommen och öppna den igen utan att han började backa. Han stod bara lugnt kvar trots att han visste vad jag gjorde. Jag blev så himla glad för det, det är ett riktigt bra framsteg för honom!

Jag nöjde mig när vi hade gjort detta och släppte ut honom i hagen igen och hämtade Bosse istället. Nu är Kalle så lugn i släpet att jag tänker försöka utmana honom lite med bommen. Låta honom backa mot den och se vad han gör. Det skulle kunna bli så att han förstår att han inte kommer ut genom att trycka mot den och att han då istället lugnar sig och går framåt igen. Och får han panik får han väl stå där och spralla lite tills han lugnar ner sig. Egentligen hade det nog varit bra att ta hjälp av Magnus så att jag kan stå inne i släpet och se till att han inte kör ner huvudet om han trycker bakåt och kanske förmå honom att komma framåt istället. Så får Magnus stå ute och passa bakbommen och släppa den först när Kalle har släppt trycket. Ja, vi får se hur jag gör, just nu är jag bara så glad att vi har gjort sådana här framsteg med lastningen! Skam den som ger sig!

Kalle lugn och fin i släpet!