Seg måndag med bättre slut

Vilken seg dag detta har varit! Jag har varit så trött och ofokuserad på jobbet. Mycket att göra, deadlines som hänger över mig och mycket strul som suger energi.

Men på eftermiddagen blev det lite bättre och jag och en till fick väldigt positiv feedback på en utredning som vi har gjort och jag reagerade inte direkt, men den där feedbacken gav mig lite energi tillbaka på något långsamt sätt.

När jag parkerade bilen här hemma hade jag i stort sett bestämt mig för att strunta i att rida idag och bara slänga mig i soffan efter maten.

Men när jag hade ätit och druckit en kopp te kom verkligen min energi tillbaka och jag kände absolut för att rida Bosse en uteritt.

Härligt nog var hästarna nära stallet så det tog ingen tid att hämta dem. Kalle kom springandes mot mig, han är ju så himla go! Men jag leder alltid in Pelle och Bosse och så får Kalle komma själv efter. Idag upptäckte han höförvaringen och tog ett stadigt tag i en höbal när han kom in.

Jag gjorde i ordning Bosse. Upptäckte en ny krigsskada på honom, ett rejält bett i vänstra flanken. Kalle hade ett mindre men lite djupare sår av ett bett på högra flanken. Suck! Jag trodde ju att de hade bråkat klart vid det här laget, men icke! Dock så känns alla tre väldigt lugna av sig nu och jag anar att Kalle har en lugnande effekt på de andra två.

Jag har också märkt att Bosse har blivit mer tillgiven sedan Kalle kom hit. Idag var han så gosig och sniffade på mig (utan att avsluta med att bitas) och ville bli kliad bakom öronen och i ansiktet på ett mysigt sätt, inga attacker som han brukar göra. Så häftigt att en ny häst i flocken påverkar de andra!

Jag gjorde i ordning honom och vi gav oss ut på en uteritt. Vi passerades av en traktor, jag hade travat fram till ett ställe där vi kunde komma undan, men stod ändå rätt nära vägen och han reagerade inte alls på traktorn. Så himla duktig! Men traktorföraren tog det ju väldigt lugnt förbi oss, så det hjälpte såklart också till. Men skönt att han har blivit lite lugnare med traktorer!

Vi skrittade förbi Kullagården, ner för Mute backe och sedan in mot golfbanan och upp i det före detta grustaget. Bosse var så där lagom pigg, inte slö, men inte heller för på. Det är han ju sällan:). Vi stack sedan upp i Skattagårdsskogen och sedan tog vi vägen hem genom egna skogen.

45 minuter var vi ute och det blev en ganska lugn och fin runda. Sådana rundor behövs också emellanåt. Lite som ett distanspass när man springer. Enkelt och okomplicerat med lagom tempo.

Min fine skogshäst!

När jag var klar med hästarna hade jag faktiskt ytterligare energi kvar och tog tag i röjsågen för att röja nässlor runt utgången till hagen. De har växt hela sommaren, Magnus "missade" dem när han röjde gräs runt husen av någon anledninge... Nu hade de blivit så långa att de nästan var manshöjd och de växte upp i stängseltråd och annat.

Så det var gött att få fixat det! Jag hann köra någon halvtimme innan det blev mörkt ute. Nu börjar det bli mörkare kvällar! Fast det är ju ändå ljust rätt länge. Halv nio behövdes fortfarande ingen pannlampa i alla fall!