Mörbultad...

Tänk att en "promenad" med stavar kan ta så mycket på kroppen... Direkt när jag vaknade i morse kände jag att kroppen var stel. Magen, ryggen, rumpan, vaderna. Det märktes minsann att gårdagens träningspass tog ordentligt!

Efter en dag på jobbet ringde Magnus och ville träna när vi kom hem. Mitt förslag var att han skulle ta med sig stavarna och att jag skulle gå utan stavar, men det slutade med att det blev en promenad utan stavar i raskt tempo.

Det blev en tur i skogen igen, precis när solen gick ner och det började att mörkna. Vinden hade mojnat och temperaturen var på väg nedåt, fin klar höstluft! Selma var med också.

Vi var ute en timme och när vi kom tillbaka efter en timme var det precis att vi såg någonting överhuvudtaget. Vi klarade oss i alla fall utan pannlampa!

Det var så skönt att komma ut och få friskt luft och få röra på sig, men efter en stund i soffan är nu kroppen ännu mörare! Men det går nog över tids nog!

Skogsluft idag också, även om bilden är från igår