Skogslöpning = avkoppling

Idag har jag haft ännu en intensiv måndag på jobbet. Möte hela förmiddagen fram till klockan tolv, en snabb lunch och sedan ännu ett intensivt arbetsmöte på eftermiddagen. Jag fick dock tillbaka lite energi under eftermiddagsmötet, då vi fick gjort massor av bra saker, satt vissa saker på plats så att vi kan gå vidare med de andra projektmedlemmarna på onsdag. Efter det mötet kunde jag äntligen börja jobba "på riktigt". Jag tog hand om det material som kom ut från mötet, planerade lite saker för morgondagen och onsdagen, rensade mailen och tog ett snack med chefen. Helt plötsligt var klockan halv fem och det var en timme sedan det var dags att gå hem.

På vägen hem kände jag mig rätt dränerad på energi, men ett sug efter att få lite skogsluft tog tag i mig och jag började ladda för att ta med mig Selma på en skogsrunda.

Jag slängde i mig ett par mackor och stack ut med magen full av mat. Det var jag tvungen till för att kunna hinna med en runda innan det blir mörkt. Jag hade i alla fall garderat mig med reflexväst den här gången efter att ha behövt det vid några tillfällen tidigare. Bättre att vara förberedd än att bli överraskad!

Jag började med att gå. Löparformen är ju obefintlig, eftersom jag aldrig springer (=dumt). Men när jag kommit över de värsta uppförsbackarna i början började jag springa lite. Känslan var ovan, som om kroppen inte riktigt visste hur man gör när man springer. Men jag sprang på. Tog en kilometer i taget, gick lite efter varje kilometer.

Vi svängde upp i skogen, Selma fick springa lös. Jäklar vad hon sprang, och så lycklig hon var:)

Glad lösspringande vovve!

Eftersom hon sprang så mycket mer än jag fram och tillbaka och runt i skogen blev hon snabbt trött.

Måste vila lite...

När vi var på väg mot trafikerad väg igen kopplade jag henne innan vi sprang vidare.

Det var så skönt att springa! Så avkopplande där ute i skogen! Jag spanade på hur långt hösten kommit, inte så många gula löv än. Jag spanade även på hur det såg ut i ett nygallrat skogsområde, drog in lukten av nysågad gran.

När vi passerat den trafikerade vägen kom vi återigen in i skogen och Selma fick springa lös igen. På slutet började det skymma och det blir verkligen mörkt i skogen snabbt när solen har gått ner!

Men vi kom i alla fall hem precis innan det blev helt beckmörkt och kunde även lägga lite tid på att vattna krukor och i växthuset.

Nu känner jag mig härligt avslappnad, ser fram emot en dusch och sedan sänggång! En skogsrunda var precis var jag behövde idag!