Långpass i motvind!

Det började bra. Att inte ta med Selma stod inte på hennes agenda, hon klistrade sig fast vid dörren och ylade när jag klädde på mig, så det var bara till att ta med henne på rundan. Istället fick jag huta åt henne direkt när hon var på väg att börja dra och det funkade hyfsat.

Idag ansträngde jag mig för att springa riktigt långsamt och det funkade bra. Det känns svårt att springa så långsamt, men å andra sidan klarar jag ju att springa längre utan att bli helt slut, så det får jag nog fortsätta med. Dessutom gör det inte ont någonstans.

De första 8 kilometerna kändes helt OK. Sedan kom motvinden. Iskall och hård. Konstant.

Men mitt i all eländig kall vind så hörde och såg jag faktiskt en lärka. Vårtecken!

Till sist kom jag ändå hem. Jag stängde av klockan efter 16 km och gick den sista backen i motvind hem. 1 timme och 45 minuter tog det. Trött, men nöjd!

Trött och nöjd Selma också :)